Heléne

Var på takttestet för spinningledare idag på Öster. Vi var totalt 12 deltagare och de ville ha fem ledare så konkurrensen var rätt så hård. Vi fick leda 2,5 minuter var och en och vi skulle se till att ta med några positionsbyte. De ville testa hur vi höll takten, hur vi klarade av att sitta framför gruppen samt testa vår uthållighet, att cykla drygt en timma ganska intensivt utan att dö. Att sitta framför alla som så tyckte jag inte var så farligt nervöst, det kändes helt ok, men att hitta takten i musiken, det kändes desto värre. Kände själv att detta gick väl inte så jättebra. Och vi cyklade och cyklade, några var duktiga på att leda, några var ok och ja, en person tycker jag faktiskt var kass. Kände att jag själv låg någonstans mitt emellan, varken bäst eller sämst.

Fick sedan efter drygt en timmas cykling gå ut och vänta utanför medan de skulle besluta vilka som skulla gå vidare. Jag var först in, de sa att jag hade problem med takten, något som jag delvis kände av själv också. Blev ett till steg i processen att inse att jag faktiskt inte hör också, jag som alltid haft bra taktsinne, spelat i orkester, dansat osv. plötsligt fick jag det nu klart för mig att jag idag inte har något bra taktsinne=(

Hade varit kul att bli spinningledare, men nu blir det inte så, får fortsätta träna vanligt och hoppas att detta inte tar död på den vanliga träningsmotivationen.

Jag har funderat över det där med vänner och kompisar, hur ofta man ses, om man ses för att man vill det eller för att man "måste". Också funderat kring kraven, hur ofta bör man ses, hur långt skall man vara beredd att åka för en kort träff osv. Jag har många vänner/kompisar som bor utspritt i landet, skulle gärna umgås med flera av er mycket mer, men avståndet sätter käppar i hjulen. Att åka 15 mil enkel väg för en timmas fika är inte så effektivt, det skulle innebära fyra timmar i bilen  och ca 550 kr i bensin pengar, missförstå mig inte, men jag sådana saker blir svåra att göra allt för ofta.

Jag känner mig lite nere efter folks kritik att vi aldrig träffas, men vem har ansvaret? Jag tycker båda, man får åka varannan gång, ju längre avståndet är destå längre tid innan får man boka, det krävs mer planering. Och sedan måste man ha respekt för att den andra kan ha annat för sig, att man får fråga både en och två gånger om olika förslag på tider och datum. Men att bara kritisera, jag tar åt mig och blir ledsen.

Känner mig lite gnällig nu, men ville skriva av mig det här... Ni är många därute som jag gärna skulle vilja träffa oftare, men tid, pengar osv gör att det ibland blir begränsat... Men kom ihåg, ni finns där

Det spontana kan minst sagt bli trevligt ibland.. Igår hade vi APT på jobbet hela dagen, därefter planerades det för after work för de som ville. Provade att beställa tolk, men blev avslag och sitta med utan tolk såg jag inte som ett alternativ. Så åkte ner till Örebr efter avslutad APT, ner mot stan, skulle uträtta några ärende. Ser samtidigt på facebook att en kompis från Uppsala skall ner till Örebro, messar och frågar om hon har tid och lust att träffas, men hon var redan bortbjuden på middag tillsammans med sin pojkvän hos en gemensam kompis till oss. Men de fixade så jag åkte med vilket var jättetrevligt, satt och åt god mat och pratade bort några timmar med trevligt folk, sådant är alltid lika trevligt...

Nej, jag skall inte sluta jobba som arbetsförmedlare, jag skall bara byta riktning så att säga. För ett par veckor sedan så skickade chefen ut ett mail där hon annonserade internt efter någo som var intresserad att jobba med "gemensam kartläggning". Det är ett ganska nytt uppdrag för arbetsförmedlingen som innebär samverkan mellan Arbetsförmedligen (AF) och Försäkringskassan (FK). I första hand jobbar man mot de som varit borta från arbetsmarknanden en längre tid, ex genom sjukskrivningar. Jag kände att jobbet på något sätt lockade mig, fanns något där som kändes att wow, detta skulle faktiskt vara något för mig. Samtidigt sker en del förändringar inom myndigheten och inte minst i Lindesberg, de skall anställa flera nya personal och man vet inte riktigt var man kommer att hamna.

Sagt var gjort, jag skickade iväg ett något osäkert mail till chefen där jag sade att intresset finns, men att jag kanske känner mig lite för ny för att byta arbetsuppgifter. Chefen sade att vi får prata om det. Igår skulle vi ha branschlagsträff och tio minuter innan precis när tolkarna kommit blev jag inkallad till chefen. Får alltid en olustig känska när sådant sker, känner lite vad har jag gjort nu. hade precis samma känsla igår då jag blev inkallad. Men chefen ville diskutera om tjänsten. Vi pratade en stund, sade att jag fortfarande är intresserad, men att jag känner mig "grön". Hon sa att visst, jag är ny, men det kan vara frödel också då jag inte fastnat i en massa fördomar. Sagt var gjort, på 15 min blev det bestämt att jag skall jobba med gemensam kartläggning framöver. Känns spännande och superroligt. Kommer börja så smått nu i början/mitten av maj och sedan släppa min nuvarande tjänst mer och mer, skall bara se till att lämna över den på ett bra sätt först så att jag inte sätter mina kollegor i klistret. Men som sagt, känns kanonkul med allt..

Hittade mig ett par nya skor på stadium outlet. Ett par Björn Borg. Tycker om modellen på skor, gillar även Converse, äger även två par, men mina fötter uppskattar dem inte. Hoppas att dessa skall funka bättre.

Har börjat komma igång med cyklingen nu igen, var ute en svägn igår och skall ut här idag också, måste försöka passa på att träna. Cyklade från Brickebacken mot Universitetet, Tybblelund, St mellösa, Odensbacken, Sköllersta och sedan tillbaka till Örebro via Norra bro. En tur på nästan sex mil. Ni som känner vill vägarna, från Brickebacken och ner mot universitetet så kan man använda cykelbanan, där är det ofta mycket folk, några cyklar vldigt långsamt, det är barn som man inte riktigt vet var man har, det är folk med hundar- kopplade eller okopplade, folk på inlines osv. med andra ord, det råder full aktivitit. Som racercyklist i nedförsbacke i stan ligger jag på ungefär 30 km (snabbare ute på landet) jag valde igår därför att lägga mig på vägen och cykla, tycker liksom att jag är till mindre hinder i 30 km på en 30 sträcka än i 30 km på en cykelväg. En bilist blev dock skitsur och tutade och pekade att jag skulle in på cykelbanan. Vad säger ni andra? var tycker ni att jag är till stöst hinder?

Om jag träffar på polisen någon dag så tänkte jag fråga dem vad de anser, kan vara intressant att veta.

För övrigt, cyklingen igår gick ok, ett snitt på 22,8 känns ok om jag kan hålla det snittet sen i 30 mil. Får fortsätta att träna på.

Nej, han har inte födelsedag.. Inte förrän första maj och det är inte det jag syftar på i detta inlägg. Nej, istället har han fått praktikplats på ett tryckeri i Tibro i sex veckor, och om det går bra, ja då kommer det därefter att bli vanlig anställning. Han har varit arbetslös så lång tid, snart tre år och arbetsförmedlingen har inte gjort så värst mycket för att hjälpa honom måste jag påstå. Nu för ca en och en halv månad sedan när han åkte dit så hade jag sammanställt en rad med frågor. Brorsan sa något i stil med att min syster som jobbar på Arbetsförmedlingen i Lindesberg undrar över det, och det, och det. Och plötsligt blev det en himla fart på sakerna. Det blev mer insatser, hjälp att hitta praktik osv..

Dessutom har brorsan skaffat bil, nyare och bättre bil än mig dessutom, ja lite avundsjuk, men skall försöka byta själv i slutet av sommaren, höst..

Varit på intervju på friskis och Svettis ikväll för att bli spinningledare, så nu är det bara att hålla tummarna. Det var intervju för alla oss som sökte att bli gruppträningsledare. Vi träffades först för en kortare gemensam information och därefter följe individuella intervjuer där två ledare fårgade oss var och en. Jag hade tolk till intervjun och funderade in i det längsta på om jag skulle prata eller teckna. Generellt sett brukar jag teckna när jag använder tolk, känns liksom skönt att kunna slappna av, men idag bröt jag mönstret och valde talet. De frågade en del om vem jag är, vad jag gör, hur mycket jag tränar och så, inget konstigt egentligen. Fick också förklara att jag är döv och vad det innebär. Nu skall de fundera vilka som får gå vidare i uttagningen. De skall sedan ha ett takttest den 22 april, då alla som söker som ledare skall prova på att leda två låtar var, spännande. Håller tummarna att jag blir Örebros första döva spinningledare, ni kommer väl på mina pass?=)

Längtar efter sommaren nu, bytt däck, sommardäcken är på=) Skall dock erkänna att jag fuskade lite, använde maskin när jag bytte däck, så har inte legat med fälgkors och dragit åt alla bultarna. Men jag hissade upp min bil med domkraft i alla fall=)

Har fått konstiga idéer, funderar på att söka och bli spinningledare hos Friskis och Svettis. Tränar ju en hem del spinning och tycker det är superskoj, varför då inte prova på att leda också. Var på informationskväll i torsdags, de gick igenom vad det innebär och sedan får man lämna in en ansökan. De skall ha intervjuer den 11 april och sedan mer praktisk uttagning den 22. Funderar helt klart på att söka. Uppsala har en döv spinningledare nu, så varför kan inte Örebro ha en hörselskadad?:-)

Igår var det första april och vad händer? Jo riktigt aprilväder