Heléne

Mina livs första cupcakes, bestående av något som skall föreställa ägg. Kul var de att göra i alla fall, kommer nog att bli flera framöver

Det finns en föreningsnörd i mig. För närvarande sitter jag på fyra förtroende uppdrag

Unga Hörselskadade riksnivå-ledamot, ett år kvar på mandatperioden

Unga Hörselskadade Örebro län- vald på ett år

Dövföreningen Örebro-ledamot, ett år kvar på mandatperioden.

ST- (fackorganisation) vald som ersättare på ett år

Mitt liv innehållet just nu mycket föreningsliv. I tisdags hade UH Örebro bowling och vårbuffe, var trevligt. Bowla 1,5 timma och därefter mat.

Idag hade ST sitt första styrelsemöte. Var rännande att se hur det fungerade. Lite annorlunda organisation i jämförelse med de andra. Men exempelvis arbetsmiljöfrågor är alltid intressanta och ligger mig varmt om hjärtat.

Nu i helgen är det dessutom styrelsemöte för UH. Det sista styrelsemötet för året. Nästa är det konstituerande mötet efter årsmötet. Hur styrelsens utformande kommer att se ut då är omöjligt att veta, men blir spännande.

Funderar lite vad jag skall ägna mig åt om tre år? Föreningslistan inom UH tar mycket tid, det har varit (snart 12) fantastiska år med många roliga, fantastiska, spännande, utvecklande, kämpiga, frustrerande möten och situationer, inte annat än att jag känner lite separationsångest över att bli 30 år och där av "pensionär" för den organisationen.

Så har ni förslag vad jag kan ägna mig åt om tre år så kom med det:-)

Läste en tidningsnotis för ett par dagar sedan som fick mig att skratta. Vet inte bar eller när detta hänt, men skall tydligen vara sant.

Historien gick ut på att det var en blind man som ringer på hos sin döva granne för att fråga vad klockan var. Den blinde mannen pratar varpå den döve gestikulerar att han är döv och inte hör vad han säger. Den blinde mannen blir efter flera fråganden förbannad och börjar puckla på den döve. Den blinde mannen är nu anmäld för misshandel.

Kan inte låta bli att skratta åt historien även om den på sätt och vis är hemsk. Tänker på för ett par år sedan då min kompis A son ser väldigt dåligt utan linser eller glasögon skulle till optikern. Hon hade tappat bort sina glasögon och fick inte sätta i linserna på morgonen innan besöket. Möter A utanför hennes lägenhet för att "ledsaga" till stan. Blev verkligen en blind och en döv på äventyr. Jag pratar till A, berättar att nu kommer bussen, här är stämpelklockan, där finns ett ledigt säte etc. A tecknar till mig och jag svarar på tal. Att kommunicera på samma språk var ju rätt uteslutet med tanke på situationen. Väl på stan köpte vi kaffe på mc donalds vilket också blev en kul situation. Jag berättar för A att här är en ledig kassa och tar henne i armen för att leda henne fram. När personalen sedan börjar prata är det hon som får tolka åt mig:-)

Ute på stan träffade vi även en gemensam bekant vilket blev ungefär samma sits, "nu kommer n.n på cykel från höger sida. N.n ser oss, han stannar cykel och jag det verkar som han vill prata med oss". Sedan får A tolka vad han sa. Ja, vi skrattade mest åt vår dag, inte som den döve och blinde ovan som började slåss:-)

Är plusgrader ute, snön smälter lite igen, det betyder en dag närmare cykelpremiären. Tycker faktiskt att man kan fira detta med lite färgglada kläder...

Har funderat en tid, skall jag ansökan 25% aktivitetsstöd som sedan när jag blir trettio i så fall skulle övergå i en sjukersättning. Jag har ju min hörselproblematik och den berömda väggen har varit nära. Samtidigt jag vill jobba 100 % dela för ekonomin men sen ligger det lite jävlar anamma i det hela också, jag är minsann precis lika bra som alla andra. Men frågan är, blir priset för högt? Är det värt det? Svåra frågor det här och jag har ännu inget svar. Kanske får fortsätta att fundera kring detta.

Är sugen på en centralare lägenhet. Mest för att vinna tid och pengar. Blir mycket bilåkande nu och dyra parkeringar. Men jag vill bo på första våning med uteplats. Förslag någon? Gärna Norr eller Vasastan

Sitter och väntar på bussen på stationen i Örebro och funderar över om jag är förkyld eller inte. Känner mig inte riktigt hundra bra i halsen, men inte heller direkt sjuk. Ja, ja, åker ner och tränar lite i kväll och se hur det känns. Har ju inte tränat sedan i måndags nu pga utbildningen och känner mig minst sagt helt förslappad. Nu måste det bli nya tag med träningen

För första gången någonsin hamnade jag i poliskontroll idag. Rätt bra jobbat att inte gjort det innan med tanke på att jag ändå haft körkort i snart åtta år. Så fick blåsa och visa körkortet. Fick dessutom beröm av herr konstapel att jag blinkade intill vägkanten och gick så långt ut jag bara kunde komma. Det där med blinkers tyckte jag var en självklarhet, men upptäckte att jag var den enda som använde det.

Behöver ha mig ett par solglasögon, mycket på grund av att jag är väldigt bländningskänslig vilket även utretts hos ögonläkare. Min bländningskänslighet är förvisso ofarlig så tillvida att den inte beror på något farligt synfel, men kan ändå ställa till det en del.

Åkte ner till synsam där jag köpte mina senaste glasögon och bad att få en kopia på receptet. Gick sedan till smart eyes för att beställa polariserade glasögon. Dr har så att man får det andra paret för halva priset, så tja varför inte liksom.

Hittade två par bågar, ett par bruna och ett par svarta. Ville ha de brynande bruna glas, och de svarta med svarta. Visade sig dock att den bruna bågen inte funkade med mina styrkor. Har dels synfel, men även brytningsfel och skelning plus att jag nu ville ha solglas. Ja, lite mycket där:-) fick snällt leta efter en annan båge. Hittade en och känner mig väl hyfsat nöjd.

Mest av allt längtar jag efter att slippa denna bländning.

Kanske inte borde prata skit om en statlig myndighet när jag själv jobbar på en, men svårt att låta bli.

Jag har varit deltidssjukskriven sedan den 28 januari. Till ett börja med 25% sedan 50%. Förra veckan var det den sista februari. Loggar in på datorn och internetbanken för att betala månades räkningar. Lägger in räkning efter räkning och klickar på överför. Då ser jag att det endast finns drygt 1000kr kvar på mitt bankkonto. Kollar lite närmare och ser att jag Fått min lön, men inte ett öre från Försäkringskassan.

Jag har turen att ha fk i samma hus som min arbetsplats, vi delar dessutom kundtjänst. Går ut och pratar med den trevliga handläggaren L (ja, hon är faktiskt bra). Hon berättar att fk räknat min SGI (sjukpenninggrundande inkomst) på 2005 års inkomst. Var då som jag sist var sjukskriven mer än två veckor. Herregud, 2005, det var det året jag tog studenten och ja, min inkomst har ökat något sedan dess. De skulle nu beräkna om min SGI och det tar minst 30 dagar. Troligen inga pengar från FK förrän tidigast i början av april.

Jag tänker att jag ändå klarar mig, jag har fast jobb och lite undanstoppat, men tänk dem som lever knapert och det sen strular. Irriterande är situationen, jag vill lägga min energi på att bli frisk. Inte att bråka om uteblivna pengar