Spik i foten
Har konstaterat att det gör ont att få en spik i foten. Men uteplatsen blev fin i alla fall.
Prio tre
Har gnällt här på bloggen tildigare om landstinget och dess prioriteringar när det gäller tolkuppdrag, men tänker gänlla lite till...
Först, jag är inte ledsen över att jag blivit döv, men jag har heller inte valt det. Ofta tycekr jag att jag klarar mig bra, har vänner som kan teckenspråk som jag teckar med givetvis, men har också vänner, familj, släktingar som inte kan teckenspråk, då får jag avläsa och försöka hanka mig fram vilket ofta går hyfsat. Sedan finns det situationer då jag antingen känner att jag vill förstå det som sägs utan avläsning och utan risk för missförstånd, detta gäller exempelvis läkarbesök, bankbesök etc. då beställer jag tolk och tar också ofta och får det.
Sedan finns det de situationer då det är mycket folk då jag inte har en suck att klara mig emd avläsning. Detta kan gälla möten på jobbet, exmepelvis APT eller infroamtionsmöten, släktmiddagar, födelsedagar, ja vad det nu kan röra sig om.
Just det där emd fördelsedagar är ett kapitel för sig, om man bbehöver tolk vill säga. Jag har många hörande kompisar, med tanke på att jag alltid gått i hörande skola under uppväxten. Dessa kompisar fyller år precis som andra och jag vill gärna vara med och fira även idag, liksom innan jag blev döv. I februari var det en kompis i Hjo som hade 25 årsfest med ca 15 personer. Fick jag någon tolk, nej, prio tre uppdrag utanför det egna landstinget, vilket betyder att Örebro inte ens försöker lösa det, de avslår på en gång.. Fick sitta där som ett fån och försöka hänga med. Nu om några veckor har en annan kompis fest, det skall bli grilfest i Gränna. Visst låter det trevligt?! Dessutom är det min sista helg på min semester och jag är ändå nere i Hjo, så klart att jag vill åka dit. Beställde tolk idag, men avslag, det är ett prio tre uppdrag och det kan man inte få tolk till. Blir så ledsen över detta. Dövheten i sig ser jag inte som en funktionsnedsättning, men utebliven tolk är det, jag vill känna delaktighet på samma villkor som hörande, oavsett det rör sig om ett läkarbesök eller kompisens 25 årsfest.
Falks grav
Var igår i Jönköping med familjen, kom då på att vi kunde åka upp till Falks grav med familjen. För er som inte vet vad Falks gräv är, här kommer en liten förklaring:
"
"
Det sägs, att det spökar i skogen om nätterna. Och ingen kan förklara, vem det är som varje natt förser postrånaren Falks grav mitt inne i skogen med färska blommor...
Jonas Falk kom tidigt i livet i delo med rättvisan. Efter att ha prövat lyckan i Stockholm sökte han sig åter till hemtrakten för att vid lämpligt tillfälle råna postskjutsen som gick mellan Jönköping och Sandhem. Falk och kompanjonen Frid försåg sig med krut och hagel i Hjo och skjutvapen i Habo.
En mörk höstnatt lade sig de två rånarna i bakhåll för postskjutsen vid en grind på vägen mellan Broholm och postgården Sibbarp i Sandhem.
När skjutsen kom i mörkret sköt Falk postiljonen med sin bössa och Frid överföll köksvennen med en knölpåk.
Rånarna kom över 200 riksdaler och skyndade tillbaka till Stockholm för att undkomma rättvisan. I Stockholm var Falk emellertid redan efterlyst och vid förhör framkom att man även kunnat fånga de båda postrånarna från Sandhem.
Då postiljonen dött av skadorna föll den hårda domen att båda skulle mista livet genom halshuggning. Efter nådeansökan från Frid ändrades hans dödsdom till livstids straffarbete. Falk vägrade att begära nåd.
På sommaren ser man alltid blommor på graven. Ingen vet vem som sätter blommorna där, men sägnerna går bland folket i bygden..."
http://www.vastsverige.com/sv/tidaholm/artiklar/Falks-Grav/
Men blev dock besviken, inga blommor var på graven igår när vi var där. Men vem/vad som försergraven med blommor kan funderas över..
bild: google
Semester
Så skönt och välbehövligt.. Den sista veckan på jobbet har känts småkämpig, tror dels att det har emd att göra att jag var ledig vecka 27 och var på Gotland, även om jag jobbade mycket den veckan så hade ajg det helt underbart, njöt verkligen. Sedan visste jag att det bara var en veckas jobb, sedan skulle jag vara ledig igen. En vecka låter lite, men kan kännas så långt, så långt.. Sedan har de två sista månaderna på jobbet varit minst sagt intensiva, men det kommer att bli bättre, kommer få avlastning inom kort, min kololega håller på att utbildas, skall bli så skönt.. Men först skal ljag som sagt njuta av ledigheten..
Nya bilen
Visst är den fin, är så stolt. Den går dessutom som en pärla
Bilder från Gotland
På väg mot Gotland, otroligt fint väder, men blåsigt..
Min favoritgata i Visby, Fiskargränd
Österport
Jonas håller tal
Och så Björklund
Almedalen 2012
Nu är jag tillbaka på fastlandet igen efter en kanpp vecka på Gotland och Almedalen. Veckan har varit helt underbar, älskar verkligen att vara där och lobba politiker. Klistrar in det inlägget jag skrev från torsdags i UH:s blogg så kan ni ta del av det även här.. Kommer även fler inlägg från Aledalen.
Torsdagen i Aledalen, veckan började lida mot sitt slut för oss i Unga Hörselskadade. Dagen för min del började med ett seminarium av Humana med rubriken "Har kommunernas arbete för tillgänglighet upphört". Jag och Susanne från UH var tidigt på plats. Frågade arrangören om det fanns hörselslinga i lokalen, i programtidningen hade inte sagts ett ord om detta, de skulle kolla. Nej, någon slinga fanns inte och ingen tolk heller, så vi fick använda våra "egna" tolkar som var med. Med på seminariet fanns också deltagare från de andra döv och hörselskada organisationerna. Seminariet bjöd på diskussioner om tillgänglighet, att regeringen i början av 2000- talet bestämt att samhället skulle vara tillgängligt för personer med funktionsnedsättning år 2010, dit nådde vi inte utan nu har året flyttats fram till 2016. Seminariet förde diskussioner om olika hinder som behöver undanröjas för att nå ökad tillgänglighet, dock låg fokuset hela tiden på de fysiska nedsättningarna, främst rörelsehinder, inte ett ord nämndes om kommunikationshinder så som hörselnedsättning eller dövhet. Detta påpekade Sveriges dövas riksförbund (SDR) men fick då som svar att de inte kunde fokusera på alla aspekter av en nedsättning, tack för det. Efter seminariet gick jag och Susanne fram till var sin arrangör för att kommentera att det inte fanns någon T-slinga. Den man som jag talade med ansåg inte riktigt att detta låg på deras bord, betonade dock att ca 1,3 miljoner av den svenska befolkningen har en hörselnedsättning och majoriteten av dem skulle vara hjälpta av en hörselslinga, frågade om de tyckte att över tio procent av den svenska befolkningen skulle utestängas från deras seminarium, nej, det tyckte de väl inte. Men attityden var ändå negativ, pinsamt anser jag att prata om tillgänglighet, men sedan anse att det inte ligger på deras bord.
Nästa seminarium för min del var Institutet för Framtidsstudier, Temagruppen för Integration i Arbetslivet (TIA) samt Europeiska socialfonden som stod för. Deras seminarium hade temat "Hur vet vi om arbetsmarknadspolitiken verkligen fungerar". Där de diskuterade hur effekterna av arbetsmarknadspolitiska program skall och bör mätas. Ett intressant seminarium som dessutom hade både hörselslinga och tolk, bra jobbat. Dock hade de missat att skriva ut om tolk i programmet så kom dit med de tolkar som jag bokat själv, men de kunde jag sedan skicka iväg på rast. Efter seminariet diskuterade jag och en representant från SDR med David Olsson från Arbetsförmedlingen (AF) om tillgängligheten för döva och hörselskadade på arbetsmarknaden. Diskussion fördes bland annat kring att döva har svårt att få tolk i arbetslivet och att arbetsgivaren idag tvingas stå för en stor del av tolkkostnaderna vilket medför att många mindre arbetsgivare inte har ekonomiska resurser att anställa en person som behöver tolk.
Neurologiskt Handikappades Riksförbund (NHR) och Genzyme i samarbete med tidningen Föräldrakraft stod som arrangörer för nästa programpunkt. Diskussioner fördes kring att kraven på arbetsmarknaden blir allt hårdare, vilket resulterar i att personer med funktionsnedsättning har svårare att få och behålla ett arbete om de inte kan prestera 120 % för jämnan. en diskussion fördes kring om den danska modellen Flexjobb skulle kunna underlätta för personer med funktionsnedsättning att få och behålla ett arbete. seminariet hade både slinga och tolk, dock fick vi påpeka att de skulle starta slingan när seminariet körde igång, men vill ändå ge beröm för att de fixat. efter seminariet passade jag på att ta en diskussion med Elisabeth Svantesson som är ordförande i arbetsmarknadsutskottet. diskuterade kring tillgänglighet på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning och påpekade än en gång om tolkkostnaderna. Elisabeth blev nyfiken på om jag själv hade arbete och vad jag jobbade inom, fick erkänna att jag arbetade på Arbetsförmedlingen och det visade sig att jag arbetar i en kommun ganska nära hennes hem. Hon kände dessutom min chef och lovade att komma ut och besöka mig på min arbetsplats för att fortsätta diskussionen om tillgänglighet på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning, skall maila Elisabeth och håller verkligen tummarna för att hon kommer och besöker mig så vi kan fortsätta vår diskussion.
Det sista seminariet för dagen hade temat "
Hur hittar man och behåller ett jobb när man är ung med funktionsnedsättning?" och arrangerades av Föreningen Furuboda i samarbete med tidningen Föräldrakraft. de diskuterade kring att det är svårt att få ett arbete som ung idag, att vara ung och dessutom ha en funktionsnedsättning gör inte saken lättare. diskussion fördes om svårigheter och framgångsfaktorer på vägen till arbete för unga med funktionsnedsättning. seminariet hade såväl slinga som tolk, bra jobbat.
Seminariets slut tog jag en promenad ner till hamnområdet och diskuterade med olika myndigheter/organisationer som fanns där. Bland annat pratade jag med polisen om den sms tjänst som finns som gör det möjlighet för döva och hörselskadade komma i kontakt med brandkår, polis och ambulans genom sms. frågade lite om vad deras erfarenhet kring detta var om de visste något om hur många som nyttjar tjänsten osv. pratade även med Finnsam som bland annat arbetar för at ge stöd till personer som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden. frågade om de någon gång haft döva och hörselskadade deltagare i deras program och hur det i så fall fungerat. de trodde att de haft det och att de då hade bokat tolk och att det fungerat tillfredsställande.
Därefter väntades tal av Jan Björklund. De andra partierna vars tal vi lyssnat på hade bokat de främsta raderna för oss tolkanvändare så att vi kunde se tolkarna och på så vi hänga med i diskussionerna, men inte Folkpartiet. De kom och körde bort oss från de främsta bänkarna. Påpekade att vi ville se tolken och frågade om de kunde reservera platser för os still kommande år, det kunde de, men inte längst fram, för där skulle representanter för partiet sitta, Konfronterade med att vi inte kan se tolken från sista bänk. De skulle kolla på lösningar till nästa år vilket jag med spänning väntar på. Björklund fokuserade i sitt tal mycket på skolan vilket inte var helt förvånande. Han pratade om friskolan och att det ger eleverna valfrihet att välja, han pratade också om att han anser att Arbetslöshetsförsäkringen (A-kassan) skall bli obligatorisk för alla på samma sätt som föräldraförsäkringen, pensionsförsäkringen etc. Efter talet så fick jag möjligheter att kommentera det på teckentorget, tyvärr är detta klipp varken med tal eller text, så krävs behärskande av teckenspråk för att kunna se vad jag säger. Kommenterar i alla fall att friskolor idag inte ger valfrihet för hörselskadade och döva, då skolorna har rätt att neka dem tillträde pga. de kostnader det medför för skolan att anpassa.
Dagen i Almedalen var otroligt givande och rolig. UH gruppen avslutade den sedan med en gemensam middag.A
Torsdagen i Aledalen, veckan började lida mot sitt slut för oss i Unga Hörselskadade. Dagen för min del började med ett seminarium av Humana med rubriken "Har kommunernas arbete för tillgänglighet upphört". Jag och Susanne från UH var tidigt på plats. Frågade arrangören om det fanns hörselslinga i lokalen, i programtidningen hade inte sagts ett ord om detta, de skulle kolla. Nej, någon slinga fanns inte och ingen tolk heller, så vi fick använda våra "egna" tolkar som var med. Med på seminariet fanns också deltagare från de andra döv och hörselskada organisationerna. Seminariet bjöd på diskussioner om tillgänglighet, att regeringen i början av 2000- talet bestämt att samhället skulle vara tillgängligt för personer med funktionsnedsättning år 2010, dit nådde vi inte utan nu har året flyttats fram till 2016. Seminariet förde diskussioner om olika hinder som behöver undanröjas för att nå ökad tillgänglighet, dock låg fokuset hela tiden på de fysiska nedsättningarna, främst rörelsehinder, inte ett ord nämndes om kommunikationshinder så som hörselnedsättning eller dövhet. Detta påpekade Sveriges dövas riksförbund (SDR) men fick då som svar att de inte kunde fokusera på alla aspekter av en nedsättning, tack för det. Efter seminariet gick jag och Susanne fram till var sin arrangör för att kommentera att det inte fanns någon T-slinga. Den man som jag talade med ansåg inte riktigt att detta låg på deras bord, betonade dock att ca 1,3 miljoner av den svenska befolkningen har en hörselnedsättning och majoriteten av dem skulle vara hjälpta av en hörselslinga, frågade om de tyckte att över tio procent av den svenska befolkningen skulle utestängas från deras seminarium, nej, det tyckte de väl inte. Men attityden var ändå negativ, pinsamt anser jag att prata om tillgänglighet, men sedan anse att det inte ligger på deras bord.
Nästa seminarium för min del var Institutet för Framtidsstudier, Temagruppen för Integration i Arbetslivet (TIA) samt Europeiska socialfonden som stod för. Deras seminarium hade temat "Hur vet vi om arbetsmarknadspolitiken verkligen fungerar". Där de diskuterade hur effekterna av arbetsmarknadspolitiska program skall och bör mätas. Ett intressant seminarium som dessutom hade både hörselslinga och tolk, bra jobbat. Dock hade de missat att skriva ut om tolk i programmet så kom dit med de tolkar som jag bokat själv, men de kunde jag sedan skicka iväg på rast. Efter seminariet diskuterade jag och en representant från SDR med David Olsson från Arbetsförmedlingen (AF) om tillgängligheten för döva och hörselskadade på arbetsmarknaden. Diskussion fördes bland annat kring att döva har svårt att få tolk i arbetslivet och att arbetsgivaren idag tvingas stå för en stor del av tolkkostnaderna vilket medför att många mindre arbetsgivare inte har ekonomiska resurser att anställa en person som behöver tolk.
Neurologiskt Handikappades Riksförbund (NHR) och Genzyme i samarbete med tidningen Föräldrakraft stod som arrangörer för nästa programpunkt. Diskussioner fördes kring att kraven på arbetsmarknaden blir allt hårdare, vilket resulterar i att personer med funktionsnedsättning har svårare att få och behålla ett arbete om de inte kan prestera 120 % för jämnan. en diskussion fördes kring om den danska modellen Flexjobb skulle kunna underlätta för personer med funktionsnedsättning att få och behålla ett arbete. seminariet hade både slinga och tolk, dock fick vi påpeka att de skulle starta slingan när seminariet körde igång, men vill ändå ge beröm för att de fixat. efter seminariet passade jag på att ta en diskussion med Elisabeth Svantesson som är ordförande i arbetsmarknadsutskottet. diskuterade kring tillgänglighet på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning och påpekade än en gång om tolkkostnaderna. Elisabeth blev nyfiken på om jag själv hade arbete och vad jag jobbade inom, fick erkänna att jag arbetade på Arbetsförmedlingen och det visade sig att jag arbetar i en kommun ganska nära hennes hem. Hon kände dessutom min chef och lovade att komma ut och besöka mig på min arbetsplats för att fortsätta diskussionen om tillgänglighet på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning, skall maila Elisabeth och håller verkligen tummarna för att hon kommer och besöker mig så vi kan fortsätta vår diskussion.
Det sista seminariet för dagen hade temat "
Hur hittar man och behåller ett jobb när man är ung med funktionsnedsättning?" och arrangerades av Föreningen Furuboda i samarbete med tidningen Föräldrakraft. de diskuterade kring att det är svårt att få ett arbete som ung idag, att vara ung och dessutom ha en funktionsnedsättning gör inte saken lättare. diskussion fördes om svårigheter och framgångsfaktorer på vägen till arbete för unga med funktionsnedsättning. seminariet hade såväl slinga som tolk, bra jobbat.
Seminariets slut tog jag en promenad ner till hamnområdet och diskuterade med olika myndigheter/organisationer som fanns där. Bland annat pratade jag med polisen om den sms tjänst som finns som gör det möjlighet för döva och hörselskadade komma i kontakt med brandkår, polis och ambulans genom sms. frågade lite om vad deras erfarenhet kring detta var om de visste något om hur många som nyttjar tjänsten osv. pratade även med Finnsam som bland annat arbetar för at ge stöd till personer som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden. frågade om de någon gång haft döva och hörselskadade deltagare i deras program och hur det i så fall fungerat. de trodde att de haft det och att de då hade bokat tolk och att det fungerat tillfredsställande.
Därefter väntades tal av Jan Björklund. De andra partierna vars tal vi lyssnat på hade bokat de främsta raderna för oss tolkanvändare så att vi kunde se tolkarna och på så vi hänga med i diskussionerna, men inte Folkpartiet. De kom och körde bort oss från de främsta bänkarna. Påpekade att vi ville se tolken och frågade om de kunde reservera platser för os still kommande år, det kunde de, men inte längst fram, för där skulle representanter för partiet sitta, Konfronterade med att vi inte kan se tolken från sista bänk. De skulle kolla på lösningar till nästa år vilket jag med spänning väntar på. Björklund fokuserade i sitt tal mycket på skolan vilket inte var helt förvånande. Han pratade om friskolan och att det ger eleverna valfrihet att välja, han pratade också om att han anser att Arbetslöshetsförsäkringen (A-kassan) skall bli obligatorisk för alla på samma sätt som föräldraförsäkringen, pensionsförsäkringen etc. Efter talet så fick jag möjligheter att kommentera det på teckentorget, tyvärr är detta klipp varken med tal eller text, så krävs behärskande av teckenspråk för att kunna se vad jag säger. Kommenterar i alla fall att friskolor idag inte ger valfrihet för hörselskadade och döva, då skolorna har rätt att neka dem tillträde pga. de kostnader det medför för skolan att anpassa.
Dagen i Almedalen var otroligt givande och rolig. UH gruppen avslutade den sedan med en gemensam middag.A
Ny bil
Har en tid funderat över att byta bil, nog för att min 940 går bra, men den är ju till åren som sagt. Var i förrgår och kollade på en Volvo s40 2008 års modell i Karlskoga. Och jag säger bara den var så fin, blev helt kär. Åkte tillbaka idag och prutade, blev väldigt nöjd måste jag säga, allt känns kanon. Så nu blir det till att vänta ett par veckor, sedan hämta drömmen...
Alkohol i Örebro
Det pågår nu livliga diskussioner på NA (Nerikes allehanda) gällande intag av alkohol på offentliga platser i Örebro. Tidigare har det enligt lokala förordningar varit tillåtet att dricka alkohol på offentliga platser, men nu skall det förbjudas. Enligt polisen så gäller följande
"Vid förtäring av alkohol på offentlig plats gäller lokala föreskrifter. Varje kommun bestämmer alltså själv vilka regler som ska gälla. Observera att olika bestämmelser kan gälla för olika områden inom samma kommun.
Polisen kan utfärda ordningsbot om föreskrifterna inte efterföljs.
För att få reda på vilka regler som gäller vid alkoholförtäring på en specifik plats ska du kontakta kommunen.
Vid en offentlig tillställning på offentlig plats får alkohol inte förtäras om det inte sker vid tillståndsgiven servering (2§18 OL)." www.polisen.se
Personligen kan jag känna att alkohol och offentliga platse rinte rikigt hör ihop, att folk sitter och festar i cenmtrala parker och så. Då det kan störa folk i omgivningen. Vad tycker ni?
Vätternrundan
Ja, har varit lite dålig på att uppdatera bloggen efter min Vätternrunda, men här kommer lite uppdatering, bättre senat än aldrig.
Fredagen den 15 juni var dat dags, efter en vår med massa träning, fick tillsist ihop 122 mil så skulle provet avklaras. Till saken hör att ajg inte är så tipp topp tränad som man egentligen borde vara inför en runda, utan mer lite Svensson-tränad. Jag skulle alltså ge mig ut på min första Vätternrunda, samtidigt som min far skulle ge sig ut på sin 39: onde, ja ni läste rätt..
Pappa är veteran och startade därav i första grupp 19,30, jag skulle egentligen starta 19,34 men tänkte att jag försöker att smita med i pappas grupp. En vecka före Vättern kom dock mail ut att de skulle ha extra hårda kontroller så att folk verkligen startade i rätt grupp, trodde för ett tag att detta kommer aldrig att gå, pappa kommer att få vänta på mig efter start... Förberedde oss med pasta till lunch, vilade ett par timmar på eftermiddagen, men hade lite svårt att komma ner i varv. Åt risgrynspudding två timmar ca innan start, bytte om och gick ner mot starten. Mamma följde också med och bar våra cykelskor så att vi kunde gå i vanliga gympadojor ner till start (cykelskor med klossar är inga bra promenadskor). Nere vid startområdet var det fullt med folk, vilken stämning.. Träffade e del av pappas cykelkompisar, några som jag kände igen, några inte... Även Motala tidning höll på att ihntervjua folk och de kom fram till oss, frågade vad det var som lockade att cykla, svarade med ett skratt "det har liksom ingått i uppfostran" detta kom även med i tidningen nästkommande dag..
Klockan närmade sig 19,30 och startskottet skulle gå. Följde med pappa fram i follan, då vi kör med chip så blir ju alla tider och allt rätt registrerade ändå. Var lite nervös före start, eller mest förvändansfull.. Rullade iväg, gick långsamt till att börja med ut ur Motala, vä'l ute p åstora vägen höjdes tempot. Var dock nästan bara gamla gubbar i denna grupp, så jag och pappa intog snabbt de första platserna i gruppen och trampade på. Grupperna efter kom sedan ifatt, inte alla, men några av de lite snabbare cyklisterna. Vi trampade dock bra, låg på 28-30 km. Var lätt körning till första kontrollen i Hästholmen, stannade, tog en bulle lite saft och slog på lyset på cykel. Trampade vidare söder ut mot Gränna och nästa kontroll i Gyllene Uttern. Var riktigt fiunt där på östgötasidan med utsikt över Visningsö och solen som gick ner i väster. Kom sedan till Kaxholmen där första riktiga uppförsbacken var. Hade fasat för denna innan, men gi9ck bra. Kom till Jönköping, fick köttbullar med mos och sedan bar det av genom stan där. Gick bra. Nästa sitigning var upp mot Bankeryd, närmare bestämt Trånghallabacken, hade även fasat för denn, vi tog oss dock i långsam men säker mak uppför. Många gick, det gjorde mig än starkare. Efter Bankeryd var det väldigt mörkt, körde dessutom på en cykelbana så var trångt, besvärligt att se och kände att jag vinglade över halva vägen ett tag där. Men väl ute på riktig väg blev det genast ljusare och jag trampade på mot Fagerhult. Här stod mammas jobbarkompis och väntade på oss, pratade lite, kul..
Trampade vidare norr ut. Nu var vi på riktigt välkända vägar för mig, känner till varenda meter. Kom till krokarna där mina föräldrar bor, kom en och annan regndroppe, men ingen fara. Blev dock sömning en och en halv mil innan Hjo, i med lite sportdryck och sedan blev jag piggare igen. Hjo var roligt, inte nog med att det är väldigt fin och mysigt, dessutom så kände vi flaggvakterna, så kunde prata lite med dem. Brorsan och morbror var också vid kontrollen, det hade vi inte räknat med, med tanke på att vi var där kl tre på natten. Fick lite lasange och sedan åkte vi vidare. Vid Grevbäck en mil norr om Hjo kom regnet, det öste ner. Samtidigt började migg ena kän att krångla, eller egentligen inte knät, sidan av benet precis vid knät. Var lite stel i Hjo, men blev sedan värre och värre. Hade bestämt att inte åka i depå vid Karlsbord, stannade istället precis efter och drack lite, var dyblöt, sa till pappa att nu kan jag inte bli blötare i alla fall, jag struntar i om det fortsätter regna. Hade nu ont..
Trampade vidare mot nästa depå, Boviken, på vägen dit skall vi passera "Jesusbacken" där Kindbommarna alltid står och välsignar. Tyckte det var lite småtrevligt. Kom till Boviken efter 23 mils cyklande. Pappa fick hjälpa mig av cyekl här, hade ont... Men tänkte absolut inte ge upp, bara sju mil kvar ju.. Cyklade vidare mot Hammar, regnet slog fortfarande som spö i backen. Gick lå¨ngsamt nu, det som gått i 27 i snitt tll hjo, nu låg vi på 15 eller nåfot. Kom till Hammar. Gick in för att ta massage för mitt ben. De masserade och hänvisade sedan till sjukvården. Lindade känt och fick värmebalsam på det... Jag och pappa frös här så vi skakade, pappa höll på att inte få i sig kaffet för att han skakade så..
Cyklade vidare mot Medevi... Två mil kvar till mål kändes skönt.. Benent gjorde ont, men samtigigt kände jag, yes ajg fixar detta, underbar känsla. kom in mot Motala efter 30 mill, gick i mål på 14,48 så tidigare att jag hade målet att gå under 15 timmar och det klarade jag, tiden blev dock rejält sämre med tanke på benet, men jag fixade det.. Kände mig nöjd och kände också, detta vill jag göra igen...
Har också hittat felet till det onda tror ja, sadel stod lite snett, nu skall det årgärdas.. Vi ses i Motala sommaren 2013
Laddar
Med pasta så klart
Vätternförberedelser
Om mindre än ett halvt dygn är det dags, då kommer jag att stå i startfollan beredd att ge mig ut på de 30 milen. Får nog räkna med en del regn, men känner mig ändå taggad, det ska bli skoj det här.
Fast jobb
Yes, jag skriker ut min glädje, jag kommer få fast jobb, jippi, underbart. Började min anställning på Arbetsförmedlingen den 16 januari, en tillsvidareanställning med sex månaders provanställning. Jobbet har känts bra, jag har verkligen trivts bra med både arbetsuppgifterna och kollegorna. Oron har dock gnagt, kommer jag att få fortsätta, har jag gjort ett tillräckligt bra jobb osv. Osäkerheten blev inte mindre då två kollegor som också haft provanställning inte fick fortsätta sina anställningar. Igår hade jag medarbetarsamtal, var rejält nervös inför samtalet men hade i alla fall turen att få världens bästa tolk, det gjorde mycket. Vi pratade igenom mina resultat och chefen lät nöjd. Mot slutet av samtalet var jag tvungen att fråga, min provanställning lider mot sitt slut, vad kommer att hända sen? Varpå chefen utbrister, har du inte förstått det? Njo, det har jag väl, men är ju tvungen att fråga:-) jag kommer alltså att få fast jobb inom af, känns Superbra. Vuxenpoäng för det där:-)
Almedalen förberedelse
Varit i Stockholm på förberedelse möte inför Almedalsveckan på Gotland, skall dit i år igen för femte gången, viltet känns sjukt kul, är taggad till max. I år skall UH dock åka själva och inte ingå i det större samarbetet med övriga döv och hörselskade organisationer, på gott och ont höll jag på att säga. Tycker samarbetet har varit trevligt och givit oss mycket; men samtidigt kan det vara skönt att vi får köra vårt eget race också. Vi skall ha en slingpatrull eller egentligen tillgänglighets patrull, vi skall besöka seminarium och se om de har slinga och tolk. Antalet seminarier som är tolkade är i år 105 st vilket är superskoj. Snart skulle jag kunna tänka mig att åka till almedalen som privatperson någon gång, då det ändå finns möjligheter att besöka olika evenemang. Vårt arbete har givit resultat, blir peppad att fortsätta kämpa.
Vårruset
Igår var det dags för vårruset, fem km att ta sig runt. Loppet är lättsprunget, inte mycket upp eller nedför. Jag är dock ingen löpare och är just nu otroligt rädd att dra på mig skador en och en halv vecka innan Vättern. Men samtidigt vill man ju ha bra tid. Hade målet att komma under halvtimmen, men blev 32-33 minuter, så lite besviken, men, men. Bättre lycka nästa år:-)
Andas
Andas in andas ut, tio djupa andetag. Lite stressigt med allt nu, men kul saker som händer också
Jag får mjölksyra
"Jag får mjölksyra bara jag ser dig", ja den kommentaren fick jag idag. Det är inte så illa som det låter. Jag och pappa åkte till Falköping idag för växeljustering på cykel. Skulle också passa på att fråga över om han hade något tips för att jag får så ont i ryggen. Satte cykel på rulle och testade, tydligen satt jag upp åt väggarna fel, med tanke på hans kommentar. Nu har vi fixat lite och en ny styrtapp är beställd, nu kommer Vättern gå som på glans om jag slipper att få ont i ryggen.
Hjälmaren runt
Cyklade igår Hjälmaren runt, ca 15,2 mil. Pappa kom upp i fredags kväll, ja övriga familjen också, men var bara vi två som skulle trampa. Tvekade dock in i det längsta om vi ens skulle starta, regn och blåst och sju grader. Bestämmer oss i alla fall för att åka till start, betalar avgiften och blir för snåla för att dra oss ur. Starten går till som så att man ställer sig i startfollan och sedan släpper de iväg 25 och 25 med fem minuters intervall. Jag och pappa kom med i sjätte grupp. Regnet vräkte ner, vi var blöta redan innan start. Det fortsatte att regna, att blåsa. Vi trallade på, jag räknade kilometer, en åttondel, en sjunde del osv. Efter ca en fjärdedel nådde vi första kontrollen, blöta men annars nöjda. Fikade lite och fortsatte mot Arboga. Trallade på, en klunga kom ifatt och vi lade oss sist och snålåkte. Vad det gjorde, plötsligt blev det betydligt mera lättcyklat, ökade tempot och ändå kändes det inte jobbigare, nästan tvärt om. Efter drygt 7,5 mil når vi andra kontrollen. Därefter hade jag det mentalt väldigt tungt, har bara cyklat 8,7 mil som längst innan, när vi nådde åtta mil och jag börjar känna mig trött och stel och inser att vi har nästan hälften kvar, tungt. Men kämpade på, når tredje kontrollen, ryggen värker. Trampar vidare, motvind och regn, men känner ändå, jag kommer fixa detta, härlig känsla. En klunga kommer ifatt, delvis samma gäng som innan, vi hakar på, det blåser motvind men känns mycket lättare, går behagligt. Men ryggen krånglar, till sist har jag så ont att det inte går längre. Får stanna när det är två mil kvar, varje tramptag var en plåga, ryggen och vänster höft värkte. Drog ner på tempot och kämpade, inte långt kvar. Och vi tog oss i mål med drygt 23 km i snitt. Känner mig nöjd. Även om jag hade ont var känslan underbar, jag klarade det även om väderförhållandet var dåligt. Fick min medlaj, en varm dusch och allt kändes bättre. Idag känner jag inget i benen, men ont i höften, antagligen en muskel som är för kort, pappa har visat hur jag skall stretcha den, så måste göra det varje dag fram till Vättern nu för att undvika smärta. Men om igen, jag klarade Hjälmaren, det är värt mer än smärtan:-)
Personal aktivitet
I fredags hade vi personalaktivitet med jobbet, alla arbetsförmedlingens anställda i Örebro län var inbjudna, dvs ca 300 personer. Dock fick inte Örebro kontoret stänga så några tvingades att jobba kvar.
Det började halvt tre i folkets hus i Lindesberg med gemensam fika för att sedan gå in i salen och köra igång med programmet. Vi nyanställda presenterandes, arbetsförmedlingen i Örebro läns ordförande talade och sedan skulle tränaren för Lindesbergs volleybollag prata, de tog ju sm- guld för cirka en månad sedan. Föreläsningen var dock skittrist, det skulle handla om inspiration, men jag blev då inte ett dugg inspirerad, övriga programmet var dock helt ok.
Väl färdiga där var det frivillig tipspromenad, hade tänkt att deltaga men ingen annan gjorde det, så blev ingenting. Vi blev tre kollegor och en tolk stående kvar. En kollega ringer till en annan som bor i Lindesberg och frågar om vi får komma över, till svar får hon att hon är välkommen men inte vi andra två, snacka om ofint svar. Blev både irriterad och ledsen, tack för det liksom. Min kollega svarade dock att om inte vi andra fick följa så tänkte hon inte heller gå dit, bra svar. De lade på. Två min senare ringer hennes mobil, då plötsligt var vi alla tre plus tolken välkomna. Gick dit, var ok, men irritationen fanns över mig, kände mig som det femte hjulet...
Sedan blev det hotellet och gemensam middag, satt med mina kollegor, tolkar och sedan några teckenspråkiga från Örebro, var trevligt och lättsamt, god mat och allt. Fram vid halv åtta tiden var det liveuppträde, en kollega är medlem i ett band som gör covers på något 60- tals bands låtar. Jag är dock för ung för att känna igen musiken, men var ändå medryckande. Några dansade, jag hittade några Örebroare att snacka (teckna) med, trevligt. Åkte sedan hem tidigt med tanke på att jag skulle cykla på lördagen.
Socionom på riktigt
Har fått mitt examensbevis efter många om och men, nu är jag socionom på riktigt. Skall även ansöka om att ta ut min magisterexamen.
