Heléne

Andas in andas ut, tio djupa andetag. Lite stressigt med allt nu, men kul saker som händer också

"Jag får mjölksyra bara jag ser dig", ja den kommentaren fick jag idag. Det är inte så illa som det låter. Jag och pappa åkte till Falköping idag för växeljustering på cykel. Skulle också passa på att fråga över om han hade något tips för att jag får så ont i ryggen. Satte cykel på rulle och testade, tydligen satt jag upp åt väggarna fel, med tanke på hans kommentar. Nu har vi fixat lite och en ny styrtapp är beställd, nu kommer Vättern gå som på glans om jag slipper att få ont i ryggen.

Cyklade igår Hjälmaren runt, ca 15,2 mil. Pappa kom upp i fredags kväll, ja övriga familjen också, men var bara vi två som skulle trampa. Tvekade dock in i det längsta om vi ens skulle starta, regn och blåst och sju grader. Bestämmer oss i alla fall för att åka till start, betalar avgiften och blir för snåla för att dra oss ur. Starten går till som så att man ställer sig i startfollan och sedan släpper de iväg 25 och 25 med fem minuters intervall. Jag och pappa kom med i sjätte grupp. Regnet vräkte ner, vi var blöta redan innan start. Det fortsatte att regna, att blåsa. Vi trallade på, jag räknade kilometer, en åttondel, en sjunde del osv. Efter ca en fjärdedel nådde vi första kontrollen, blöta men annars nöjda. Fikade lite och fortsatte mot Arboga. Trallade på, en klunga kom ifatt och vi lade oss sist och snålåkte. Vad det gjorde, plötsligt blev det betydligt mera lättcyklat, ökade tempot och ändå kändes det inte jobbigare, nästan tvärt om. Efter drygt 7,5 mil når vi andra kontrollen. Därefter hade jag det mentalt väldigt tungt, har bara cyklat 8,7 mil som längst innan, när vi nådde åtta mil och jag börjar känna mig trött och stel och inser att vi har nästan hälften kvar, tungt. Men kämpade på, når tredje kontrollen, ryggen värker. Trampar vidare, motvind och regn, men känner ändå, jag kommer fixa detta, härlig känsla. En klunga kommer ifatt, delvis samma gäng som innan, vi hakar på, det blåser motvind men känns mycket lättare, går behagligt. Men ryggen krånglar, till sist har jag så ont att det inte går längre. Får stanna när det är två mil kvar, varje tramptag var en plåga, ryggen och vänster höft värkte. Drog ner på tempot och kämpade, inte långt kvar. Och vi tog oss i mål med drygt 23 km i snitt. Känner mig nöjd. Även om jag hade ont var känslan underbar, jag klarade det även om väderförhållandet var dåligt. Fick min medlaj, en varm dusch och allt kändes bättre. Idag känner jag inget i benen, men ont i höften, antagligen en muskel som är för kort, pappa har visat hur jag skall stretcha den, så måste göra det varje dag fram till Vättern nu för att undvika smärta. Men om igen, jag klarade Hjälmaren, det är värt mer än smärtan:-)

I fredags hade vi personalaktivitet med jobbet, alla arbetsförmedlingens anställda i Örebro län var inbjudna, dvs ca 300 personer. Dock fick inte Örebro kontoret stänga så några tvingades att jobba kvar.

Det började halvt tre i folkets hus i Lindesberg med gemensam fika för att sedan gå in i salen och köra igång med programmet. Vi nyanställda presenterandes, arbetsförmedlingen i Örebro läns ordförande talade och sedan skulle tränaren för Lindesbergs volleybollag prata, de tog ju sm- guld för cirka en månad sedan. Föreläsningen var dock skittrist, det skulle handla om inspiration, men jag blev då inte ett dugg inspirerad, övriga programmet var dock helt ok.

Väl färdiga där var det frivillig tipspromenad, hade tänkt att deltaga men ingen annan gjorde det, så blev ingenting. Vi blev tre kollegor och en tolk stående kvar. En kollega ringer till en annan som bor i Lindesberg och frågar om vi får komma över, till svar får hon att hon är välkommen men inte vi andra två, snacka om ofint svar. Blev både irriterad och ledsen, tack för det liksom. Min kollega svarade dock att om inte vi andra fick följa så tänkte hon inte heller gå dit, bra svar. De lade på. Två min senare ringer hennes mobil, då plötsligt var vi alla tre plus tolken välkomna. Gick dit, var ok, men irritationen fanns över mig, kände mig som det femte hjulet...

Sedan blev det hotellet och gemensam middag, satt med mina kollegor, tolkar och sedan några teckenspråkiga från Örebro, var trevligt och lättsamt, god mat och allt. Fram vid halv åtta tiden var det liveuppträde, en kollega är medlem i ett band som gör covers på något 60- tals bands låtar. Jag är dock för ung för att känna igen musiken, men var ändå medryckande. Några dansade, jag hittade några Örebroare att snacka (teckna) med, trevligt. Åkte sedan hem tidigt med tanke på att jag skulle cykla på lördagen.

Har fått mitt examensbevis efter många om och men, nu är jag socionom på riktigt. Skall även ansöka om att ta ut min magisterexamen.

Denna veckan har varit väldigt upp och ner. Vissa stunder kämpiga, men andra väldigt roliga.

Jag kom hem sent i söndags kväll från Bollnäs efter årsmötet, tåget var försenat och klockan blev framåt 24 innan jag kom isäng. Upp kl. 05,30 och åka till jobbet, inte speciellt pigg, men det fick gå på ren vilja. Jobbade i kundtjänst på förmiddagen, stängde sedan kl. 14 och jag åkte ner mot Örebro. Ett besök hos optikern visade att min syn blvit bättre, konstigt, men roligt. Beställde nya glasögon vilket ju alltid är lika skoj=) Sedan messade en kompis T.A och frågade om jag ville komma över och grilla på kvällen, det var ju liksom valbord. Fem flamsiga tjejer grillade, pratade och hade det trevligt. Diskuterade sedan om vi skulle åka ner till slottet och kolla på elden. Kom dock väldigt långt ifrån så såg nästan ingenting när de sjöng eller talade, hörde än mindre, men det var småtrevligt ändå, finbt fyverkeri och allt. Hem och sova ganska tidigt.

Tisdag, sovmorgon, skönt, det behövde jag. Träffade S.R nere på stan, käkade lunch på ute servering, sedan en kaffe ute. Sedan ut och cykla, tog bilen genom stan och sedan cxyklade till Arboga och vände, 8,1 mil totalt och nästan 24 i snitt. Hade så ont i slutet, benhinnorna värkte och vaje tramptag var en plåga. Men hem kom jag=) Och mil i benen fick jag.

Onsdag, jobabde från Örebro kontoret på förmiddagen. Introduktion för min nya tjänst, gemensam kartläggning. Var på ett möte någonstans med en kompletterande aktör, trevligt att få lite insyn vad den nya tjänsten kan komma att innefatta. Slutade vid lunch, stannade till vid Brickeberg pizzeria och tog med mat hem, sedan hem, mötte M.E och hennes pappa, åt., bytte om och skulle sedan åka på minnesstund för en person som gått bort. Ja, minnesstund, ja, var i kyrkan, begravningen hade varit innan. Dövprästen (som är hörande men teckenspråkig) höll i det hela, samt en teckenspråkig diakon. Första gången som jag var på minnesstund på teckenspråk, det var så fint. Men samtidigt väldigt jobbigt. Jag ville gråta, men kunde inte, har alltid det problemet på begravningar, istället skakar jag och mår illa så att det känns som jag skall kräkas. Ja, alla reagerar väl olika. Minensstunden var jättefin, musik som teckandes och tycker översättningarna var väldigt bra. Så blandade känslor till det där. Därefter följde fika i församlingshemmet.

Torsdag, jobb. Satt i kundtjänst på förmiddagen, fungerade bra. Tog dock åt mig väldigt hårt efter en kollegas komemntarer om att jag skall jobba med gemensam kartläggning och hon verkade verkligen inte tro att jag kommer klara det. Kände mig trampad på tårna där. Men samtidigt så har jag bestämt mig för att jag skall klara den nya tjänsten, som chefen tidigare sa, att det är väldigt mycket tycka synd om attitid mot den gruppen som jag skall jobba mot, detta måste vi försöka få bort, visst, empati skall man ha, men finns gränser. På eftermiddagen bilade jag hem till Hjo, skönt att komma hem lite över helgen.

Igår var det fredag, klev upp tidigt för att åka till Skene som ligger utanför Borås, skulle föreläsa för en gymnasieklass om att bli döv och om att operera CI. Föreläste på teckenspråk och tolk som taltolade, det fungerade jättebra, tänkte innan att en timma och femton minuter är lång tid, men det gick så snabbt. Kändes riktigt bra. Stannade i Borås på vägen hem, åt lunch, kollade lite i affärer. Hämtade pappa på jobbet och vi stack sedan ut och cyklade 4,7 mil, skönt. Rätt tuff bana för att vara så kort, mycket backar, men bra träning. På kvällen firades brorsans födelsedag.

Ja, det var min vecka..

Förra helgen var jag uppe i Bollnäs på Unga Hörselskadades årsmöte. Nu var det dags för mig att avfgå som ordförande efter drugt 1,5 år på den posten. Visst kändes det lite vemodigt, men samtidigt skönt att lämna över. Känner lite at tjag har gjort mitt som ordförande, att det är dags att lämna över och släppa fram en ny generation. Jag upptäckte i helgen att jag med mina snart 26 år känner mig väldigt gammal inom UH. Jag har varit medlem i 12 år, träffat en väldigt massa folk och böejar få en viss rutin på årsmöte och allt sånt.

Årsmöte, låter kanske ganska tråkigt, men jag tycker att det är kul, jag får möjlighet att diskutera, argumentera, träffa massa härliga människor som jag aldrig hade träffat annars. På årsmötet har styrelsen (som bestod av tre personer den sista tiden) möte långt in på kvällen/natten. Vi har jobbat hårt detta år, men i synnerhet så har vi haft det väldigt kul och väldigt, väldigt högt til ltak=) Kommer att sakna dessa två grabbar i styrelserummet.

På bilden ovan står vi i styrelsen och läser lappar som sitte ruppe på tavlan där bakom, lite knas bild det här=) Men egentligen har vi inga hemliga diskussioner, bara diskuterar alla förslag.

Inte nog med att jag varit på årsmöte med Unga Hörselksadade, jag var också på årsmöte emd dövföreningen i Örebro förra veckan. Jag blev invald som ledamot i styrelsen på två år. Det trodde jag aldrig, jag som inte är döv i grunden, jag som inte har flytande teckenspråk, jag som inte delar alla dövvärderingar. Men jag ser fram jättemycket mot dessa två kommande år, skall bli jätteskoj. Ja, jag erkänner, jag är nog lite av en föreningsnörd, tycker att sådant är superkul, inte minst det intressepoitiska arbetet, att kunna påverka.