Heléne

I fredags hade vi personalaktivitet med jobbet, alla arbetsförmedlingens anställda i Örebro län var inbjudna, dvs ca 300 personer. Dock fick inte Örebro kontoret stänga så några tvingades att jobba kvar.

Det började halvt tre i folkets hus i Lindesberg med gemensam fika för att sedan gå in i salen och köra igång med programmet. Vi nyanställda presenterandes, arbetsförmedlingen i Örebro läns ordförande talade och sedan skulle tränaren för Lindesbergs volleybollag prata, de tog ju sm- guld för cirka en månad sedan. Föreläsningen var dock skittrist, det skulle handla om inspiration, men jag blev då inte ett dugg inspirerad, övriga programmet var dock helt ok.

Väl färdiga där var det frivillig tipspromenad, hade tänkt att deltaga men ingen annan gjorde det, så blev ingenting. Vi blev tre kollegor och en tolk stående kvar. En kollega ringer till en annan som bor i Lindesberg och frågar om vi får komma över, till svar får hon att hon är välkommen men inte vi andra två, snacka om ofint svar. Blev både irriterad och ledsen, tack för det liksom. Min kollega svarade dock att om inte vi andra fick följa så tänkte hon inte heller gå dit, bra svar. De lade på. Två min senare ringer hennes mobil, då plötsligt var vi alla tre plus tolken välkomna. Gick dit, var ok, men irritationen fanns över mig, kände mig som det femte hjulet...

Sedan blev det hotellet och gemensam middag, satt med mina kollegor, tolkar och sedan några teckenspråkiga från Örebro, var trevligt och lättsamt, god mat och allt. Fram vid halv åtta tiden var det liveuppträde, en kollega är medlem i ett band som gör covers på något 60- tals bands låtar. Jag är dock för ung för att känna igen musiken, men var ändå medryckande. Några dansade, jag hittade några Örebroare att snacka (teckna) med, trevligt. Åkte sedan hem tidigt med tanke på att jag skulle cykla på lördagen.