Heléne

Telefonsamtal kan vara roliga, i synnerhet då man inte hör. Som jag berättat tidigare har jag fått jobb på af vilket känns jättebra. På intervju pratade jag om att jag behöver speciell telefon, bildtelefon för att kunna göra ett bra jobb och kunna boka in mina möten..

I onsdags när jag var på universitetet ringer min mobil.. Jag svarar inte då jag ju inte hör.. De pratar in meddelande, tolken hjälper att avlyssna. Var chefen som undrade vad för telefon jag behövde.. Lite kul att de ringer för att fråga det.. Hon ringde sedan en till gång och då råkade jag av misstag klicka bort samtalet varpå chefen skickade sms, snällt. Ringde upp igår, vi diskuterade lite om telefon, hjälpmedel etc och vi verkar ha löst det nu.. Hoppas jag i alla fall. Längtar till om en och en halv vecka att börja mitt nya jobb

Julafton igen, vad fort ett år går, nu är det åter dags att fira igen. Jag tycker om julen, ett avbrott från det vanliga och få möjlighet till några dagar hos familjen, trevligt..

har varit nere i Hjo sedan torsdags kväll, hunnit med en julkonsert i Smyrna kyrka i torsdags, julstök hemma i går och nu julafton. Har ätit lunch hos farmor och farfar, väntar nu på att klockan skall bli tre, morfar, hans sambo och morbror komma och sedan blir det Kalle Anka och därefter fika. Sedan åker morfar med sambo hem och klockan halv sju kommer farmor och farfar på mat, sedan får vi se om vi varit snälla nog så att tomten kommer på besök. Nja, tomten har nog inte kommit på flera år, men klappar brukar vi få ändå.

Passar på att önska alla en riktigt God jul

bild google

Mitt jobb framöver, inte illa va?=) Är otroligt glad i alla fall..

Var på anställnigsintervju förra veckan, gruppintervju utan tolk var ingen hit för min del, hörde inte mycket vad de sa men slängde in några kommentarer i alla fall. Var helt säker på att jag inte skulle gå vidare till individuell intervju, men plötsligt ringer de, jag var kallad..

Och igår var jag uppe på AF i Lindesberg, träffade chefen och en representant från facket. De ställde lite frågor, inget jättekonstigt, var rätt beredd på de frågor de skulle ställa och hade nog hyfsat genomtänkta svar. Intervjun kändes bra. Var även i kontakt med facket igår eftermiddag med tanke på att jag muntligt tackat ja till tjänsten på kollektiv i Örebro, frågade om jag hade rätt att tacka nej till den, och det hade jag med tanke på att avtal inte är skrivet, då har vi inte heller förhandlat så sett..

Idag fick jag ett mail, jag fick jobbet på AF, inte illa, den bästa julklappen helt klart, kommer att börja den 16 januari, då hinner jag flytta tillbaka till Örebro, hinner opponera på uppsatsen föst osv. Så nu ar jag tre veckor att mentalt förbereda mig.. Känns toppen

Börjar inägget med samma uttryck som värmlänningen i den gamla filmen "Torsk på Tallin" som uttrycker "Efter regnet kommer solsken, ganska tänkvärda ord". Och så kan man minst sagt beskriva mitt liv denna veckan. Början av veckan var tuff, börjat berätta ¨på jobbet (i en vidare krets) att jag skall sluta och reaktionerna blir olika, mer säger jag inte om det, punkt..

Sedan har det varit sjukt mycket plugg och jobb, jobbat lver tid flera dagar, jobbat extra idag, allmänt stressad inför komplettering etc och allt kändes käpprätt åt helvete, inget gick min väg kändes det som...

Igår var jag på arbetsförmedlingen på intervju och då var botten verkligen nådd för min del. Ringde till AF via textttelefon i tisdags och frågade lite om intervjun. Jo, det skulle vara en kort intervju och sedan skulle de välja ut vilka som skulle få chansen att gå vidare, hmm, ja ok..Vi kom då fram till att jag inte bhövde boka tolk.. Kom dit, blev uppropad trodde jag (kom fram en kvinna och frågade om jag hette Helena, Heléne sa jag) men kvinnan sa att jag skulle följa, gjorde det och fick några frågor som kändeshelkonstiga. Ja, jag hade träffat fel person, men hon hjälpte mig att komma rätt i alla fall..

In på intervju med en chef, kort, kort, kort intervju blev det.. Men det kändes ändå ok, sedan säger kvinnan, nu går vi till seminarier, hmm, tänkte jag seminarium, va, men jag höll minen och följde med.. Tusen tankar flög genom huvudet, seminarium jag, hörselskadad/döv, har ingen tolk, hjälp hur skall detta gå kommer inte uppfatta ett ord.. Kommer dit och möts av 11 eller 12 andra sökande, går in i ett rum och de böejar informera om af. Gick ok att hänga med, de skrev mycket på tavlan och jag förstod sammanhangen i det de ville ha fram i alla fall.. Plötsligt säger de att vi skall ha gruppdiskussion, och att de skall studera hur vi svarar och hur vi beter oss i grupp. Med utgångspunkt i detta skall de sedan välja ut vilka som skall gå vidare på enskild intervju. Hmm, paniken kommer, vad skall jag göra, jag kommer aldrig att gå vidare.. Bev uppdelade i två grupper, vi var sex personer i varje grupp som skulle diskutera kring hur af jobbar idag och hur de kan jobba.. Jag hörde mummel, mummel, men inte ett ord, fokuserade på att avläsa, vem pratar, läsa läppar, leta sammanhang, fy vad hemskt det var.. Sa i alla fall några ord om att af borde jobba mer för dem som är dubbelt utsätta på arbetsmarknaden, expempelvis de som är ungdomar plus har invandrarbakgrund, var nog inne lite på ett intersektionistiskt tankesätt där=)

Babblade ocskå något om att af borde ut mera i skolorna för att möta ungdomar och informera om att af finns och vad de gör, så att det inte blir en chock för dem sedan när de tar studneten.. Slutligen på intervjun så skulle jag svara på en påhittad insändare där kritik rikades mot af.. Övriga hade haft lång tid på sig, jag skrev ihop ett kort svar på mx 5 minuter, tänkte att det är kört ändå.. Gick därifrån trött och sur.. På univeristetet och pluggade, sedan en tur till marieberg och handlade de sista julklapparna med A.H. satte mig i bilen och körd till Enköping, sjukt trött.. Kändes som att allt var misslyckat, en halvt utbränd student som satt sig och lagt sin sista lilla energi på en hemsk intervju.. Var säker på att det var kört..

Men sedan idag... Får ett mail, är välkommen på individuell intervju på torsdag, wow, hur liksom.. Har dock två hypoteser, jag sa inte så mycket i gruppdiskussionen, men det jag sa var genomtänkt tillskillnad från några andra som babblade tomma ord hela tiden.. För det andra, jag besvarade insändaren kort, ca en halv handskiven a4 sida, de andra skrev ca två sidor, jag uttryckte mig kort, jag gickinte i försvarsställning utan skrev något om att det var tråkigt att höra att han upplevde att af hade bristfällig service osv. Innehållet var sådär, men använde ganska fina ord, uttryckte mig tydligt, så det är väl antagligen det som jag går vidare på..

Kom sedan hem från jobbet, satte mig och pluggade, och vipps, kompletterignen håller på att falla på plats.. Så, efter regnet kommer solsken, även om allt ser mörkt ut i bland, det löser sig i sinom tid

Ringde upp Dövblindteamet igår eftermiddag för att höra hur det gått med tjänsten jag sökte hos dem. Det blev ett nej, jag går inte vidare på nästa intervju. Tyckte annars att det kändes bra, men de sa att jag hade för lite erfarenhet av rehabilitering. Och hur skall man få erfarenhet liksom om man aldrig får ett jobb, hmm, inte vet jag inte..

Har ju som sagt fått tid för anställningsintervju hos AF i Lindesberg, här är jag förvånad, trodde aldrig de skulle nappa på min ansökan, men någonting här måste det ju finnas som de tycker är bra, så får gå på intervjun och se vad det leder till. Funderar också på om jag vill och klarar av att jobba i en hörande arbetsgrupp

Dövblindteamet rekommenderade mig för övrigt att söka den tjänst de har ute som kurator inom deras verksamhet, den är bara på 50% men skulle kankse kunna kombinera den med kollektivet i så fall, får söka och se vad det resulterar i. Men trst att jag inte fick den andra tjänsten

Jag har funderat mycket på det där med jobb den sista tiden, vad vill jag jobba med, vad klarar jag av att jobba med, är jag villig att pendla, är jag en kontorsmänniska, vill jag jobba praktiskt osv. Förra veckan så får jag ett mail från dövblindteamet att de vill ha en telefonintervju med mig med nledning av den tjänst som hörselpedagog som jag sökt hos dem. Kanske inte helt optimalt med en telefonintervju för min del, men genom duktiga tolkar så gick det bra. De skulle sedan välja ut 8 av de ca 35 sökande som skulle gå vidare till fysiskt intervju. Jag blev en av de åtta, en tackade nej så sju belv vi kvar. Vi skulle sedan fördelas i två gruppintervju grupper, eller ja, gruppintervju och gruppintervju. Det gick till som så att vi först had egemensam information vi som var där samtidigt, de informerade lite om habiliteringen osv. Sedan var det fyra olika stationer, vi blev grillade av hörselpedagogen, chefen, synpedagogenm kurator samt fick oss en visning av lokalerna. Var en bra intervju även om det var lång tid, närmre bestämt 3,5 timma. De skall nu välja ut två personer som får fortsätta till enskild interjvu, spännande at se hur det går, skall ringa dem imorgon kl 16, håller tummarna, vill så gärna..

Ikväll fick jag ett mail att jag fått intervju hos af i Lindesberg också, massa intervjuer nu på en gång, spännande

Det är sällan jag gråter över saker och ting, väldigt, väldigt sällan. Men att idag meddela kollegorna att jag sagt upp mig var tungt. Har meddelat i flera omgångar, först på team mötet och sedan till kollegor på arbetsplatsen efter det. Varje gång tårades ögonen. Jag trivs ju så bra, men har inget socialt liv i Enköping. Men hoppas verkligen att jag kan fortsätta att timvika i vår, så jag inte tappar den underbara kontakten jag fått med verksamheten.

Konstigt egentligen att sitta och lipa över ett frivilligt val, men så är fallet

Ja, förändringens vindar blåser. Den senaste tiden har jag gått och grubblat på en rad olika saker, jag har upptäckt att det finns två sidor av nästan allt. Ibland väger den ena sidan klart tyngre och besluten är lätta eller rent av självklara, ibland väger sidorna i stort sett jämnt, då blir det komplicerat.

Sedan i somras har jag arbetat som pedagog på Mogård resurscentrum i Enköping, ett arbete som jag trivs bra med. Har jättebra kollegor och vi har kul på arbetsplatsen. Kännner även att jag allt mer kommer in i arbetet med brukarna vilket givetvis är jätteskoj. Men sedan kommer vi till problemet, jag trivs inte i Enköping. Känner att jag inte har något socialt liv där, inga vänner som jag kan umgås med. Som gravt hörselskadad/döv som jag är så är det svårt att bara gå med i en förening eller så, det krävs nästan att vännerna behärskar teckenspråk för att kommunikationen skall fungera optimalt. Även om jag sedan den 1 augusti verkligen försökt att anpassa mig till mitt liv så har det inte gått, jag har kommit hem från jobbet, gråtit av ensamhet och kännt, jag mår inget bra av att bo här. Örebro har kännt som hemma och Enköping som en plats där jag har mitt jobb bara..

För cirka en månad sedan kände jag att jag inte orkade längre,jag ville bara tillbaka till Örebro. Så jag bestämde mig för att ta tillbaka lägenheten som jag hyrt ut i andra hand, samtidigt som jag sade upp min lägenhet i Enköping. Började också att söka arbete i Örebro, men med inställningen att får jag inget jobb på en gång så får jag väl pendla en period. I tisdags var jag på en intervju för en tjäsnt på elevkollektiv. Redan på eftermiddagen hörde de av sig att jag fått tjänsten vilket givetvis var jätteskoj. Igår tog jag sedan och sade upp mig, tyckte att det var jättejobbigt, har ändå trivts bra med mitt jobb..

Idag blev jag sedan uppringd av dövblindteamet som jag sökt en tjänst hos, de hade en telefonintervju, så får vi se vad det resulterar i.. Vill väldigt, väldigt gärna ha den tjänsten.. Så det väntas med andra ord förändring..