Heléne

Har en tid funderat över att byta bil, nog för att min 940 går bra, men den är ju till åren som sagt. Var i förrgår och kollade på en Volvo s40 2008 års modell i Karlskoga. Och jag säger bara den var så fin, blev helt kär. Åkte tillbaka idag och prutade, blev väldigt nöjd måste jag säga, allt känns kanon. Så nu blir det till att vänta ett par veckor, sedan hämta drömmen...

Det pågår nu livliga diskussioner på NA (Nerikes allehanda) gällande intag av alkohol på offentliga platser i Örebro. Tidigare har det enligt lokala förordningar varit tillåtet att dricka alkohol på offentliga platser, men nu skall det förbjudas. Enligt polisen så gäller följande

"Vid förtäring av alkohol på offentlig plats gäller lokala föreskrifter. Varje kommun bestämmer alltså själv vilka regler som ska gälla. Observera att olika bestämmelser kan gälla för olika områden inom samma kommun.

Polisen kan utfärda ordningsbot om föreskrifterna inte efterföljs.

För att få reda på vilka regler som gäller vid alkoholförtäring på en specifik plats ska du kontakta kommunen.

Vid en offentlig tillställning på offentlig plats får alkohol inte förtäras om det inte sker vid tillståndsgiven servering (2§18 OL)."   www.polisen.se


Personligen kan jag känna att alkohol och offentliga platse rinte rikigt hör ihop, att folk sitter och festar i cenmtrala parker och så. Då det kan störa folk i omgivningen. Vad tycker ni?

Ja, har varit lite dålig på att uppdatera bloggen efter min Vätternrunda, men här kommer lite uppdatering, bättre senat än aldrig.

Fredagen den 15 juni var dat dags, efter en vår med massa träning, fick tillsist ihop 122 mil så skulle provet avklaras. Till saken hör att ajg inte är så tipp topp tränad som man egentligen borde vara inför en runda, utan mer lite Svensson-tränad. Jag skulle alltså ge mig ut på min första Vätternrunda, samtidigt som min far skulle ge sig ut på sin 39: onde, ja ni läste rätt..

Pappa är veteran och startade därav i första grupp 19,30, jag skulle egentligen starta 19,34 men tänkte att jag försöker att smita med i pappas grupp. En vecka före Vättern kom dock mail ut att de skulle ha extra hårda kontroller så att folk verkligen startade i rätt grupp, trodde för ett tag att detta kommer aldrig att gå, pappa kommer att få vänta på mig efter start... Förberedde oss med pasta till lunch, vilade ett par timmar på eftermiddagen, men hade lite svårt att komma ner i varv. Åt risgrynspudding två timmar ca innan start, bytte om och gick ner mot starten. Mamma följde också med och bar våra cykelskor så att vi kunde gå i vanliga gympadojor ner till start (cykelskor med klossar är inga bra promenadskor). Nere vid startområdet var det fullt med folk, vilken stämning.. Träffade e del av pappas cykelkompisar, några som jag kände igen, några inte... Även Motala tidning höll på att ihntervjua folk och de kom fram till oss, frågade vad det var som lockade att cykla, svarade med ett skratt "det har liksom ingått i uppfostran" detta kom även med i tidningen nästkommande dag..

Klockan närmade sig 19,30 och startskottet skulle gå. Följde med pappa fram i follan, då vi kör med chip så blir ju alla tider och allt rätt registrerade ändå. Var lite nervös före start, eller mest förvändansfull.. Rullade iväg, gick långsamt till att börja med ut ur Motala, vä'l ute p åstora vägen höjdes tempot. Var dock nästan bara gamla gubbar i denna grupp, så jag och pappa intog snabbt de första platserna i gruppen och trampade på. Grupperna efter kom sedan ifatt, inte alla, men några av de lite snabbare cyklisterna. Vi trampade dock bra, låg på 28-30 km. Var lätt körning till första kontrollen i Hästholmen, stannade, tog en bulle lite saft och slog på lyset på cykel. Trampade vidare söder ut mot Gränna och nästa kontroll i Gyllene Uttern. Var riktigt fiunt där på östgötasidan med utsikt över Visningsö och solen som gick ner i väster. Kom sedan till Kaxholmen där första riktiga uppförsbacken var. Hade fasat för denna innan, men gi9ck bra. Kom till Jönköping, fick köttbullar med mos och sedan bar det av genom stan där. Gick bra. Nästa sitigning var upp mot Bankeryd, närmare bestämt Trånghallabacken, hade även fasat för denn, vi tog oss dock i långsam men säker mak uppför. Många gick, det gjorde mig än starkare. Efter Bankeryd var det väldigt mörkt, körde dessutom på en cykelbana så var trångt, besvärligt att se och kände att jag vinglade över halva vägen ett tag där. Men väl ute på riktig väg blev det genast ljusare och jag trampade på mot Fagerhult. Här stod mammas jobbarkompis och väntade på oss, pratade lite, kul..

Trampade vidare norr ut. Nu var vi på riktigt välkända vägar för mig, känner till varenda meter. Kom till krokarna där mina föräldrar bor, kom en och annan regndroppe, men ingen fara. Blev dock sömning en och en halv mil innan Hjo, i med lite sportdryck och sedan blev jag piggare igen. Hjo var roligt, inte nog med att det är väldigt fin och mysigt, dessutom så kände vi flaggvakterna, så kunde prata lite med dem. Brorsan och morbror var också vid kontrollen, det hade vi inte räknat med, med tanke på att vi var där kl tre på natten. Fick lite lasange och sedan åkte vi vidare. Vid Grevbäck en mil norr om Hjo kom regnet, det öste ner. Samtidigt började migg ena kän att krångla, eller egentligen inte knät, sidan av benet precis vid knät. Var lite stel i Hjo, men blev sedan värre och värre. Hade bestämt att inte åka i depå vid Karlsbord, stannade istället precis efter och drack lite, var dyblöt, sa till pappa att nu kan jag inte bli blötare i alla fall, jag struntar i om det fortsätter regna. Hade nu ont..

Trampade vidare mot nästa depå, Boviken, på vägen dit skall vi passera "Jesusbacken" där Kindbommarna alltid står och välsignar. Tyckte det var lite småtrevligt. Kom till Boviken efter 23 mils cyklande. Pappa fick hjälpa mig av cyekl här, hade ont... Men tänkte absolut inte ge upp, bara sju mil kvar ju.. Cyklade vidare mot Hammar, regnet slog fortfarande som spö i backen. Gick lå¨ngsamt nu, det som gått i 27 i snitt tll hjo, nu låg vi på 15 eller nåfot. Kom till Hammar. Gick in för att ta massage för mitt ben. De masserade och hänvisade sedan till sjukvården. Lindade känt och fick värmebalsam på det... Jag och pappa frös här så vi skakade, pappa höll på att inte få i sig kaffet för att han skakade så..

Cyklade vidare mot Medevi... Två mil kvar till mål kändes skönt.. Benent gjorde ont, men samtigigt kände jag, yes ajg fixar detta, underbar känsla. kom in mot Motala efter 30 mill, gick i mål på 14,48 så tidigare att jag hade målet att gå under 15 timmar och det klarade jag, tiden blev dock rejält sämre med tanke  på benet, men jag fixade det.. Kände mig nöjd och kände också, detta vill jag göra igen...

Har också hittat felet till det onda tror ja, sadel stod lite snett, nu skall det årgärdas.. Vi ses i Motala sommaren 2013

Med pasta så klart

Om mindre än ett halvt dygn är det dags, då kommer jag att stå i startfollan beredd att ge mig ut på de 30 milen. Får nog räkna med en del regn, men känner mig ändå taggad, det ska bli skoj det här.

Yes, jag skriker ut min glädje, jag kommer få fast jobb, jippi, underbart. Började min anställning på Arbetsförmedlingen den 16 januari, en tillsvidareanställning med sex månaders provanställning. Jobbet har känts bra, jag har verkligen trivts bra med både arbetsuppgifterna och kollegorna. Oron har dock gnagt, kommer jag att få fortsätta, har jag gjort ett tillräckligt bra jobb osv. Osäkerheten blev inte mindre då två kollegor som också haft provanställning inte fick fortsätta sina anställningar. Igår hade jag medarbetarsamtal, var rejält nervös inför samtalet men hade i alla fall turen att få världens bästa tolk, det gjorde mycket. Vi pratade igenom mina resultat och chefen lät nöjd. Mot slutet av samtalet var jag tvungen att fråga, min provanställning lider mot sitt slut, vad kommer att hända sen? Varpå chefen utbrister, har du inte förstått det? Njo, det har jag väl, men är ju tvungen att fråga:-) jag kommer alltså att få fast jobb inom af, känns Superbra. Vuxenpoäng för det där:-)

Varit i Stockholm på förberedelse möte inför Almedalsveckan på Gotland, skall dit i år igen för femte gången, viltet känns sjukt kul, är taggad till max. I år skall UH dock åka själva och inte ingå i det större samarbetet med övriga döv och hörselskade organisationer, på gott och ont höll jag på att säga. Tycker samarbetet har varit trevligt och givit oss mycket; men samtidigt kan det vara skönt att vi får köra vårt eget race också. Vi skall ha en slingpatrull eller egentligen tillgänglighets patrull, vi skall besöka seminarium och se om de har slinga och tolk. Antalet seminarier som är tolkade är i år 105 st vilket är superskoj. Snart skulle jag kunna tänka mig att åka till almedalen som privatperson någon gång, då det ändå finns möjligheter att besöka olika evenemang. Vårt arbete har givit resultat, blir peppad att fortsätta kämpa.

Igår var det dags för vårruset, fem km att ta sig runt. Loppet är lättsprunget, inte mycket upp eller nedför. Jag är dock ingen löpare och är just nu otroligt rädd att dra på mig skador en och en halv vecka innan Vättern. Men samtidigt vill man ju ha bra tid. Hade målet att komma under halvtimmen, men blev 32-33 minuter, så lite besviken, men, men. Bättre lycka nästa år:-)