Heléne

Denna veckan har varit väldigt upp och ner. Vissa stunder kämpiga, men andra väldigt roliga.

Jag kom hem sent i söndags kväll från Bollnäs efter årsmötet, tåget var försenat och klockan blev framåt 24 innan jag kom isäng. Upp kl. 05,30 och åka till jobbet, inte speciellt pigg, men det fick gå på ren vilja. Jobbade i kundtjänst på förmiddagen, stängde sedan kl. 14 och jag åkte ner mot Örebro. Ett besök hos optikern visade att min syn blvit bättre, konstigt, men roligt. Beställde nya glasögon vilket ju alltid är lika skoj=) Sedan messade en kompis T.A och frågade om jag ville komma över och grilla på kvällen, det var ju liksom valbord. Fem flamsiga tjejer grillade, pratade och hade det trevligt. Diskuterade sedan om vi skulle åka ner till slottet och kolla på elden. Kom dock väldigt långt ifrån så såg nästan ingenting när de sjöng eller talade, hörde än mindre, men det var småtrevligt ändå, finbt fyverkeri och allt. Hem och sova ganska tidigt.

Tisdag, sovmorgon, skönt, det behövde jag. Träffade S.R nere på stan, käkade lunch på ute servering, sedan en kaffe ute. Sedan ut och cykla, tog bilen genom stan och sedan cxyklade till Arboga och vände, 8,1 mil totalt och nästan 24 i snitt. Hade så ont i slutet, benhinnorna värkte och vaje tramptag var en plåga. Men hem kom jag=) Och mil i benen fick jag.

Onsdag, jobabde från Örebro kontoret på förmiddagen. Introduktion för min nya tjänst, gemensam kartläggning. Var på ett möte någonstans med en kompletterande aktör, trevligt att få lite insyn vad den nya tjänsten kan komma att innefatta. Slutade vid lunch, stannade till vid Brickeberg pizzeria och tog med mat hem, sedan hem, mötte M.E och hennes pappa, åt., bytte om och skulle sedan åka på minnesstund för en person som gått bort. Ja, minnesstund, ja, var i kyrkan, begravningen hade varit innan. Dövprästen (som är hörande men teckenspråkig) höll i det hela, samt en teckenspråkig diakon. Första gången som jag var på minnesstund på teckenspråk, det var så fint. Men samtidigt väldigt jobbigt. Jag ville gråta, men kunde inte, har alltid det problemet på begravningar, istället skakar jag och mår illa så att det känns som jag skall kräkas. Ja, alla reagerar väl olika. Minensstunden var jättefin, musik som teckandes och tycker översättningarna var väldigt bra. Så blandade känslor till det där. Därefter följde fika i församlingshemmet.

Torsdag, jobb. Satt i kundtjänst på förmiddagen, fungerade bra. Tog dock åt mig väldigt hårt efter en kollegas komemntarer om att jag skall jobba med gemensam kartläggning och hon verkade verkligen inte tro att jag kommer klara det. Kände mig trampad på tårna där. Men samtidigt så har jag bestämt mig för att jag skall klara den nya tjänsten, som chefen tidigare sa, att det är väldigt mycket tycka synd om attitid mot den gruppen som jag skall jobba mot, detta måste vi försöka få bort, visst, empati skall man ha, men finns gränser. På eftermiddagen bilade jag hem till Hjo, skönt att komma hem lite över helgen.

Igår var det fredag, klev upp tidigt för att åka till Skene som ligger utanför Borås, skulle föreläsa för en gymnasieklass om att bli döv och om att operera CI. Föreläste på teckenspråk och tolk som taltolade, det fungerade jättebra, tänkte innan att en timma och femton minuter är lång tid, men det gick så snabbt. Kändes riktigt bra. Stannade i Borås på vägen hem, åt lunch, kollade lite i affärer. Hämtade pappa på jobbet och vi stack sedan ut och cyklade 4,7 mil, skönt. Rätt tuff bana för att vara så kort, mycket backar, men bra träning. På kvällen firades brorsans födelsedag.

Ja, det var min vecka..

Förra helgen var jag uppe i Bollnäs på Unga Hörselskadades årsmöte. Nu var det dags för mig att avfgå som ordförande efter drugt 1,5 år på den posten. Visst kändes det lite vemodigt, men samtidigt skönt att lämna över. Känner lite at tjag har gjort mitt som ordförande, att det är dags att lämna över och släppa fram en ny generation. Jag upptäckte i helgen att jag med mina snart 26 år känner mig väldigt gammal inom UH. Jag har varit medlem i 12 år, träffat en väldigt massa folk och böejar få en viss rutin på årsmöte och allt sånt.

Årsmöte, låter kanske ganska tråkigt, men jag tycker att det är kul, jag får möjlighet att diskutera, argumentera, träffa massa härliga människor som jag aldrig hade träffat annars. På årsmötet har styrelsen (som bestod av tre personer den sista tiden) möte långt in på kvällen/natten. Vi har jobbat hårt detta år, men i synnerhet så har vi haft det väldigt kul och väldigt, väldigt högt til ltak=) Kommer att sakna dessa två grabbar i styrelserummet.

På bilden ovan står vi i styrelsen och läser lappar som sitte ruppe på tavlan där bakom, lite knas bild det här=) Men egentligen har vi inga hemliga diskussioner, bara diskuterar alla förslag.

Inte nog med att jag varit på årsmöte med Unga Hörselksadade, jag var också på årsmöte emd dövföreningen i Örebro förra veckan. Jag blev invald som ledamot i styrelsen på två år. Det trodde jag aldrig, jag som inte är döv i grunden, jag som inte har flytande teckenspråk, jag som inte delar alla dövvärderingar. Men jag ser fram jättemycket mot dessa två kommande år, skall bli jätteskoj. Ja, jag erkänner, jag är nog lite av en föreningsnörd, tycker att sådant är superkul, inte minst det intressepoitiska arbetet, att kunna påverka.

Var på takttestet för spinningledare idag på Öster. Vi var totalt 12 deltagare och de ville ha fem ledare så konkurrensen var rätt så hård. Vi fick leda 2,5 minuter var och en och vi skulle se till att ta med några positionsbyte. De ville testa hur vi höll takten, hur vi klarade av att sitta framför gruppen samt testa vår uthållighet, att cykla drygt en timma ganska intensivt utan att dö. Att sitta framför alla som så tyckte jag inte var så farligt nervöst, det kändes helt ok, men att hitta takten i musiken, det kändes desto värre. Kände själv att detta gick väl inte så jättebra. Och vi cyklade och cyklade, några var duktiga på att leda, några var ok och ja, en person tycker jag faktiskt var kass. Kände att jag själv låg någonstans mitt emellan, varken bäst eller sämst.

Fick sedan efter drygt en timmas cykling gå ut och vänta utanför medan de skulle besluta vilka som skulla gå vidare. Jag var först in, de sa att jag hade problem med takten, något som jag delvis kände av själv också. Blev ett till steg i processen att inse att jag faktiskt inte hör också, jag som alltid haft bra taktsinne, spelat i orkester, dansat osv. plötsligt fick jag det nu klart för mig att jag idag inte har något bra taktsinne=(

Hade varit kul att bli spinningledare, men nu blir det inte så, får fortsätta träna vanligt och hoppas att detta inte tar död på den vanliga träningsmotivationen.

Jag har funderat över det där med vänner och kompisar, hur ofta man ses, om man ses för att man vill det eller för att man "måste". Också funderat kring kraven, hur ofta bör man ses, hur långt skall man vara beredd att åka för en kort träff osv. Jag har många vänner/kompisar som bor utspritt i landet, skulle gärna umgås med flera av er mycket mer, men avståndet sätter käppar i hjulen. Att åka 15 mil enkel väg för en timmas fika är inte så effektivt, det skulle innebära fyra timmar i bilen  och ca 550 kr i bensin pengar, missförstå mig inte, men jag sådana saker blir svåra att göra allt för ofta.

Jag känner mig lite nere efter folks kritik att vi aldrig träffas, men vem har ansvaret? Jag tycker båda, man får åka varannan gång, ju längre avståndet är destå längre tid innan får man boka, det krävs mer planering. Och sedan måste man ha respekt för att den andra kan ha annat för sig, att man får fråga både en och två gånger om olika förslag på tider och datum. Men att bara kritisera, jag tar åt mig och blir ledsen.

Känner mig lite gnällig nu, men ville skriva av mig det här... Ni är många därute som jag gärna skulle vilja träffa oftare, men tid, pengar osv gör att det ibland blir begränsat... Men kom ihåg, ni finns där

Det spontana kan minst sagt bli trevligt ibland.. Igår hade vi APT på jobbet hela dagen, därefter planerades det för after work för de som ville. Provade att beställa tolk, men blev avslag och sitta med utan tolk såg jag inte som ett alternativ. Så åkte ner till Örebr efter avslutad APT, ner mot stan, skulle uträtta några ärende. Ser samtidigt på facebook att en kompis från Uppsala skall ner till Örebro, messar och frågar om hon har tid och lust att träffas, men hon var redan bortbjuden på middag tillsammans med sin pojkvän hos en gemensam kompis till oss. Men de fixade så jag åkte med vilket var jättetrevligt, satt och åt god mat och pratade bort några timmar med trevligt folk, sådant är alltid lika trevligt...

Nej, jag skall inte sluta jobba som arbetsförmedlare, jag skall bara byta riktning så att säga. För ett par veckor sedan så skickade chefen ut ett mail där hon annonserade internt efter någo som var intresserad att jobba med "gemensam kartläggning". Det är ett ganska nytt uppdrag för arbetsförmedlingen som innebär samverkan mellan Arbetsförmedligen (AF) och Försäkringskassan (FK). I första hand jobbar man mot de som varit borta från arbetsmarknanden en längre tid, ex genom sjukskrivningar. Jag kände att jobbet på något sätt lockade mig, fanns något där som kändes att wow, detta skulle faktiskt vara något för mig. Samtidigt sker en del förändringar inom myndigheten och inte minst i Lindesberg, de skall anställa flera nya personal och man vet inte riktigt var man kommer att hamna.

Sagt var gjort, jag skickade iväg ett något osäkert mail till chefen där jag sade att intresset finns, men att jag kanske känner mig lite för ny för att byta arbetsuppgifter. Chefen sade att vi får prata om det. Igår skulle vi ha branschlagsträff och tio minuter innan precis när tolkarna kommit blev jag inkallad till chefen. Får alltid en olustig känska när sådant sker, känner lite vad har jag gjort nu. hade precis samma känsla igår då jag blev inkallad. Men chefen ville diskutera om tjänsten. Vi pratade en stund, sade att jag fortfarande är intresserad, men att jag känner mig "grön". Hon sa att visst, jag är ny, men det kan vara frödel också då jag inte fastnat i en massa fördomar. Sagt var gjort, på 15 min blev det bestämt att jag skall jobba med gemensam kartläggning framöver. Känns spännande och superroligt. Kommer börja så smått nu i början/mitten av maj och sedan släppa min nuvarande tjänst mer och mer, skall bara se till att lämna över den på ett bra sätt först så att jag inte sätter mina kollegor i klistret. Men som sagt, känns kanonkul med allt..

Hittade mig ett par nya skor på stadium outlet. Ett par Björn Borg. Tycker om modellen på skor, gillar även Converse, äger även två par, men mina fötter uppskattar dem inte. Hoppas att dessa skall funka bättre.

Har börjat komma igång med cyklingen nu igen, var ute en svägn igår och skall ut här idag också, måste försöka passa på att träna. Cyklade från Brickebacken mot Universitetet, Tybblelund, St mellösa, Odensbacken, Sköllersta och sedan tillbaka till Örebro via Norra bro. En tur på nästan sex mil. Ni som känner vill vägarna, från Brickebacken och ner mot universitetet så kan man använda cykelbanan, där är det ofta mycket folk, några cyklar vldigt långsamt, det är barn som man inte riktigt vet var man har, det är folk med hundar- kopplade eller okopplade, folk på inlines osv. med andra ord, det råder full aktivitit. Som racercyklist i nedförsbacke i stan ligger jag på ungefär 30 km (snabbare ute på landet) jag valde igår därför att lägga mig på vägen och cykla, tycker liksom att jag är till mindre hinder i 30 km på en 30 sträcka än i 30 km på en cykelväg. En bilist blev dock skitsur och tutade och pekade att jag skulle in på cykelbanan. Vad säger ni andra? var tycker ni att jag är till stöst hinder?

Om jag träffar på polisen någon dag så tänkte jag fråga dem vad de anser, kan vara intressant att veta.

För övrigt, cyklingen igår gick ok, ett snitt på 22,8 känns ok om jag kan hålla det snittet sen i 30 mil. Får fortsätta att träna på.

Nej, han har inte födelsedag.. Inte förrän första maj och det är inte det jag syftar på i detta inlägg. Nej, istället har han fått praktikplats på ett tryckeri i Tibro i sex veckor, och om det går bra, ja då kommer det därefter att bli vanlig anställning. Han har varit arbetslös så lång tid, snart tre år och arbetsförmedlingen har inte gjort så värst mycket för att hjälpa honom måste jag påstå. Nu för ca en och en halv månad sedan när han åkte dit så hade jag sammanställt en rad med frågor. Brorsan sa något i stil med att min syster som jobbar på Arbetsförmedlingen i Lindesberg undrar över det, och det, och det. Och plötsligt blev det en himla fart på sakerna. Det blev mer insatser, hjälp att hitta praktik osv..

Dessutom har brorsan skaffat bil, nyare och bättre bil än mig dessutom, ja lite avundsjuk, men skall försöka byta själv i slutet av sommaren, höst..

Varit på intervju på friskis och Svettis ikväll för att bli spinningledare, så nu är det bara att hålla tummarna. Det var intervju för alla oss som sökte att bli gruppträningsledare. Vi träffades först för en kortare gemensam information och därefter följe individuella intervjuer där två ledare fårgade oss var och en. Jag hade tolk till intervjun och funderade in i det längsta på om jag skulle prata eller teckna. Generellt sett brukar jag teckna när jag använder tolk, känns liksom skönt att kunna slappna av, men idag bröt jag mönstret och valde talet. De frågade en del om vem jag är, vad jag gör, hur mycket jag tränar och så, inget konstigt egentligen. Fick också förklara att jag är döv och vad det innebär. Nu skall de fundera vilka som får gå vidare i uttagningen. De skall sedan ha ett takttest den 22 april, då alla som söker som ledare skall prova på att leda två låtar var, spännande. Håller tummarna att jag blir Örebros första döva spinningledare, ni kommer väl på mina pass?=)

Längtar efter sommaren nu, bytt däck, sommardäcken är på=) Skall dock erkänna att jag fuskade lite, använde maskin när jag bytte däck, så har inte legat med fälgkors och dragit åt alla bultarna. Men jag hissade upp min bil med domkraft i alla fall=)

Har fått konstiga idéer, funderar på att söka och bli spinningledare hos Friskis och Svettis. Tränar ju en hem del spinning och tycker det är superskoj, varför då inte prova på att leda också. Var på informationskväll i torsdags, de gick igenom vad det innebär och sedan får man lämna in en ansökan. De skall ha intervjuer den 11 april och sedan mer praktisk uttagning den 22. Funderar helt klart på att söka. Uppsala har en döv spinningledare nu, så varför kan inte Örebro ha en hörselskadad?:-)

Igår var det första april och vad händer? Jo riktigt aprilväder

Igår var jag på födelsedagsfest hos M.H som hunnit bli 25 år. Så nu är vi lika gamla, ett halvår i alla fall=) Var en lugn och trevlig fest, måste säga att jag tycker att det var väldigt trevligt att vara på en fest där inte alkohol var inblandat i bilden, utan att folk kunde visa sitt rätta jag utan denna dryck. Träffade gamla kompisar uppe från Västanvikstiden, kul att se dem igen, blir ju tyvärr inte så ofta. Men desto mer trevligt är det när mn väl träffas, sitta och prata om allt och inget, det lustiga är att med vissa av dem så känns det som om det var igår, även om det i själva verket var kanske ett år sedan man sågs.

Var också med en del folk från UH, så kände väl allt som allt ungefär hälften av de som var med.

En trevlig fest och det roligaste av allt är att vi är lika gamla i ett halvår=)

På väg hem från Stockholm efter utbildning för nyanställd personal inom arbetsförmedlingen. Var uppe för tre veckor sedan och nu var det alltså dags igen. Känns bra att utbildningen är överstökad, känner att jag vill börja jobba praktiskt, att jag vill prestera saker, komma vidare. Har fått flera egna kunder vilket känns jätteskoj, så det känns jättebra med den biten måste jag säga. Har också passat på att ta tillfället i akt och träffat kompisar, aldrig fel det heller:)

Har varit söderut. Dels på synundersökningen men också besökt vänner, tagit två flugor i en smäll så art säga. Åkte söderut i torsdags, sov en natt på patienthotellet i Lund, på fredagmorgonen kom S.S som följde med på undersökningen och sedan åt vi indisk mat, nostalgi:-) åkte sedan hem till hennes lilla stuga och sov över där till i lördags. In till Lund, träffade L.L åt lunch hos honom och satt och pratade, trevligt. Sedan hämtade MAH mig och vi åkte hem till henne i Eslöv, aldrig besökt Sveriges tråkigaste stad innan, men måste försvara staden lite och säga att den inte alla var speciellt trist:-)

På kvällen blev det Malmö och inflyttningsfest för H.P. Var flera UHare där och folk som jag pluggat med på västanvik så blev roliga återseende. Som sedan hos MAH på natten eller ja, sov och sov, satt uppe och pratade till klockan var över halv tre och sedan ner till Malmö igår morse igen och bilade med M.H och J.F till Örebro igen.

Var verkligen en kanonhelg nere i Skåne, så underbara vänner

Kan andas ut... Har gått och våndats för en synundersökning, nu är den gjord. Synen är ju som döv min starka sida och när den har blivit sämre på sista tiden har jag blivit lite rädd, tänk om det är något farligt. Har nu utrett det hela mera grundligt. Förvisso är jag bländningskänslig, men detta är troligtvis naturligt (väntar på provsvar). Men det går ju att kompensera med solglasögon. Så känns bra. Undersökningarna var lite jobbiga, droppar, sitta i ett mörkt rum 45 min och så, men nu känns det värt det

Igår tog jag årets första tur på racern, gick sådär som ni kan se av bilden på mitt lår. Cyklade en sväng, blev nästan 2,5 mil så lite lagom som första tur. Cyklandet som så kändes bra, hyfsad fart på benen. Men precis i sista lilla uppförsbacken kände jag, nej jag orkar inte mer, så stannade för att vila, klickade i högerfoten för att komma igång och fipplade sedan med vänster, men lyckades inte få i den i klickpedalen. Vinglar till, sitter fast med högerfoten och välter. Gick bra, men har några blåmärken på låret samt lite skrapsår på knät. Bättre lycka nästa gång

Befinner mig nu i Stockholm för den så kallade basutbildningen med jobbet. Det är introduktionsutbildning för all nyanställd personal, vilket gäller ganska många just nu. Så vi har varit på af konferenscenter. Utbildningen har varit trevlig, men har inte gett nog så mycket nytt än så länge, så hoppas att det blir lite djupare imorgon.

Men jag får bo på hotell också, vilket är trevligt, bäst är att få frukost och att slippa att diska själv, sådant är livskvalitet det:-)