Gråter
Det är sällan jag gråter över saker och ting, väldigt, väldigt sällan. Men att idag meddela kollegorna att jag sagt upp mig var tungt. Har meddelat i flera omgångar, först på team mötet och sedan till kollegor på arbetsplatsen efter det. Varje gång tårades ögonen. Jag trivs ju så bra, men har inget socialt liv i Enköping. Men hoppas verkligen att jag kan fortsätta att timvika i vår, så jag inte tappar den underbara kontakten jag fått med verksamheten.
Konstigt egentligen att sitta och lipa över ett frivilligt val, men så är fallet