Heléne

Fy vilken vecka. Man märker att man inte är o dödbar i alla fall. Men allt har löst sig till det bästa till sist, även om jag har skrämt halvt ihjäl en massa människor under veckans gång.

I tisdags hade vi en föreläsning. Och jag som extremt nöt allergisk ser att de äter nötter framför, men dum som man är sitter man kvar lite för länge. Och man känner ju inte mindre krav på att sitta kvar när föreläsaren innan knäckte att det är ju bra att ha en som anvcänder tolk och därav inte kan smita, hmm, inte så bra.

Ut ur salen, hostar och grejar, men envis till max, eller vad säger ni som var med? Tror det var tur att en klasskompis A, var lika envis hon, fick i mig medicin och ringer ambulans och akut tolk. Kommer in till sjukhus halv fem, till akuten. Tolk kommer och det fungerar bra. Blir sedan flyttad upp till IVA. Kompisen A, stannar kvar hela kvällen, tusen tack, det värmer mycket. Ag är ju lite konstig så jag drabbas av allergichocker igen, och igen och igen. Fick den sista kl 24 på natten. Sen vid lite innan två ansåg de att den värsta faran var över, tillbaka till akuten igen, och ligga där över natten.

Morgonen där på blir jag utskriven igen, mår nu bra, men lite yr, blodtrycket, men ingen fara. A hämtar mig, vi åker till universitetet och är med på seminarium. Sedan är det klart, åker till Tybble och handlar lite mat, tar bussen hem. Börja hosta, får ont i bröstet och mår illa. Slänger upp alla saker på golvet, fattar varåt det lutar, packar ryggsäcken med rena kläder och cyklar till vårdcentralen, envisa Heléne i farten igen...

Kommer in där rätt så fort, svårt att andas. De vill ge enspruta, adrenalin, men de lyckas få sönder den, hmm, vad tryggt det känns... Ne, inte precis. Jag tar fram min spruta och ber dem hjälpa mig att ge den, då kommer nästa chock, de vet inte hur den fungerar. Jaha, förklarar detta, får sprutan, får dubbel dos medicin och sedan blir tillsagd att gå hem igen, för nu skulle faran vara över. Jasså.....

Jag som brukar få tillbaka mina reaktioner gång på gång efter en chock liksom. Men tänkte jag går hem och sen åker ner till sjukhuset på egen hand igen. Men läkaren stoppade mig i korridoren, och sa att de diskuterat och inte ville skicka hem mig. Väntade på taxi, och fick åka in till akuten med den. Med en skoltaxi, med en skolungdom i, kändes inget bra att dela taxi i det läget, men..

Framme får själv ta mig in på vingliga ben, får sitta och vänta lite, de ringer tolk igen. Kommer in inom typ 2 minuter, de tar prover, och syresättningen var rätt dålig, blev klassad som röd patient, de som ska ha vård på en gång, och vårdcentralen som ville skicka hem mig, vill de döda sina invånare? Tolk kom även denna gång, och var kvar länge, kändes skönt, bra tolk och bra personal som tog hand om mig. Men läget var lite kritiskt när lungorna började krångla, men det ordnade sig bra sen. Nästa dag till ronden kom tolk igen, och denna gången var jag sur. Förstod ju att mina föräldrar jagat mig, ville ha hjälp av tolken att ringa hem, men där var det stopp, de ville de inte hjälpa mig med. Men blev utskriven av läkaren i alla fall, och fick sedan hjälp på annat håll att ringa. Men funderar på en anmälan till patientnämnden efter det här. Dels att vårdcentralen ville skicka hem mig,, och sen tolken som vägrade kontakta mina föräldrar. Vet inte riktigt hur reglerna är där, kan tolken vägra göra så? Någon som vet?