Heléne

Börjar inägget med samma uttryck som värmlänningen i den gamla filmen "Torsk på Tallin" som uttrycker "Efter regnet kommer solsken, ganska tänkvärda ord". Och så kan man minst sagt beskriva mitt liv denna veckan. Början av veckan var tuff, börjat berätta ¨på jobbet (i en vidare krets) att jag skall sluta och reaktionerna blir olika, mer säger jag inte om det, punkt..

Sedan har det varit sjukt mycket plugg och jobb, jobbat lver tid flera dagar, jobbat extra idag, allmänt stressad inför komplettering etc och allt kändes käpprätt åt helvete, inget gick min väg kändes det som...

Igår var jag på arbetsförmedlingen på intervju och då var botten verkligen nådd för min del. Ringde till AF via textttelefon i tisdags och frågade lite om intervjun. Jo, det skulle vara en kort intervju och sedan skulle de välja ut vilka som skulle få chansen att gå vidare, hmm, ja ok..Vi kom då fram till att jag inte bhövde boka tolk.. Kom dit, blev uppropad trodde jag (kom fram en kvinna och frågade om jag hette Helena, Heléne sa jag) men kvinnan sa att jag skulle följa, gjorde det och fick några frågor som kändeshelkonstiga. Ja, jag hade träffat fel person, men hon hjälpte mig att komma rätt i alla fall..

In på intervju med en chef, kort, kort, kort intervju blev det.. Men det kändes ändå ok, sedan säger kvinnan, nu går vi till seminarier, hmm, tänkte jag seminarium, va, men jag höll minen och följde med.. Tusen tankar flög genom huvudet, seminarium jag, hörselskadad/döv, har ingen tolk, hjälp hur skall detta gå kommer inte uppfatta ett ord.. Kommer dit och möts av 11 eller 12 andra sökande, går in i ett rum och de böejar informera om af. Gick ok att hänga med, de skrev mycket på tavlan och jag förstod sammanhangen i det de ville ha fram i alla fall.. Plötsligt säger de att vi skall ha gruppdiskussion, och att de skall studera hur vi svarar och hur vi beter oss i grupp. Med utgångspunkt i detta skall de sedan välja ut vilka som skall gå vidare på enskild intervju. Hmm, paniken kommer, vad skall jag göra, jag kommer aldrig att gå vidare.. Bev uppdelade i två grupper, vi var sex personer i varje grupp som skulle diskutera kring hur af jobbar idag och hur de kan jobba.. Jag hörde mummel, mummel, men inte ett ord, fokuserade på att avläsa, vem pratar, läsa läppar, leta sammanhang, fy vad hemskt det var.. Sa i alla fall några ord om att af borde jobba mer för dem som är dubbelt utsätta på arbetsmarknaden, expempelvis de som är ungdomar plus har invandrarbakgrund, var nog inne lite på ett intersektionistiskt tankesätt där=)

Babblade ocskå något om att af borde ut mera i skolorna för att möta ungdomar och informera om att af finns och vad de gör, så att det inte blir en chock för dem sedan när de tar studneten.. Slutligen på intervjun så skulle jag svara på en påhittad insändare där kritik rikades mot af.. Övriga hade haft lång tid på sig, jag skrev ihop ett kort svar på mx 5 minuter, tänkte att det är kört ändå.. Gick därifrån trött och sur.. På univeristetet och pluggade, sedan en tur till marieberg och handlade de sista julklapparna med A.H. satte mig i bilen och körd till Enköping, sjukt trött.. Kändes som att allt var misslyckat, en halvt utbränd student som satt sig och lagt sin sista lilla energi på en hemsk intervju.. Var säker på att det var kört..

Men sedan idag... Får ett mail, är välkommen på individuell intervju på torsdag, wow, hur liksom.. Har dock två hypoteser, jag sa inte så mycket i gruppdiskussionen, men det jag sa var genomtänkt tillskillnad från några andra som babblade tomma ord hela tiden.. För det andra, jag besvarade insändaren kort, ca en halv handskiven a4 sida, de andra skrev ca två sidor, jag uttryckte mig kort, jag gickinte i försvarsställning utan skrev något om att det var tråkigt att höra att han upplevde att af hade bristfällig service osv. Innehållet var sådär, men använde ganska fina ord, uttryckte mig tydligt, så det är väl antagligen det som jag går vidare på..

Kom sedan hem från jobbet, satte mig och pluggade, och vipps, kompletterignen håller på att falla på plats.. Så, efter regnet kommer solsken, även om allt ser mörkt ut i bland, det löser sig i sinom tid