Heléne

Oj, oj vad tiden går fort. Har inte uppdaterat här på förra dagar nu, men skall försöka att skriva lite nu idag i alla fall, får se om jag hinner med att rapportera om allt som jag varit med om under de senaste dagarna. Idag skriver jag på min egen dator, så ni läsare får till och med å, ä och ö i mina inlägg, inte illa va =)

I tisdags så var båda tolkarna magsjuka, vi skulle denna dag åka iväg till en liten by som har utvecklats enormt under den senaste tiden. Susanne följde med i alla fall för att stötta kommunikationen, vilket var jätteskönt. Vi åkte buss i flera timmar, stannade på vägen och fikade och var inne på toa och åkte sedan vidare. När vi kom fram till byn så gick vi in och vår lärare för denna vecka Uscha berättade att byn har utvecklats rejält under de sista åren. För kanske si sådär 20 bår sedan var det en by med mycket problem, många människor hade problem med alkoholen och så vidare. En man som själv bodde i byn ville ha förändring så han startade ett arbete med att förändra arbetet i byn, regler sattes upp, bland annat alkoholförbud samt att djuren måste vara inhägnade och inte gå löst springande. Idag bor ca 2000 människor i byn om jag minns rätt, och de hade det bra, en imponerande utveckling. Vi funderade dock en del av baksidan av projektet, alla människor har ju inte möjlighet att bo i byn, om man har alkoholproblem så utestängs man ju på en gång.  Vi fick också besöka byns skola och sjunga nationalsången, jag och Susanne improviserade en tolkning på den, gick väl sådär, men vad fan, inte en kotte fattar ju svenskt tsp ändå =)

Dagen var lyckad, intressant besök, och massa urgulliga barn som gärna ville vara med på bild.

Igår onsdag var det dags för fler studiebesök. Vi delades in i olika grupper som skulle besöka olika platser. Jag fick tillsammans med två andra tjejer besöka en dövskola här i stan, vilket ju självklart var ett besök som föll mig i smaken =) Då vi kom dit så möttes vi av en grupp med barn som satt och hade samling. Eleverna var både döva och hörselskadade blandat. Läraren talade och stödtecknande lite, eleverna sinsemellan kommunicerade dock mest på rent tsp. En elev gick fram till läraren avläste vad denna sa och berättade sedan det vidare för sina klasskompisar. Vi fick sedan träffa en lärare som berättade om skolan. De har drygt 120 elever och 15 lärare, alla hörande. Eleverna har lektioner på tal, ibland med hjälp av stödtecken, men det ansågs viktigt att rusta dem för livet i det vanliga samhället där kommunikationen sker genom talad svenska. Läraren sa också något annat som irriterade mig, hon använde ständigt uttrycket handikappade och ”normala” barn. Kan man inte vara normal om man är döv eller hörselskadad eller vad. Jag frågade en del om skolan, om tekniken osv. barnen hade kroppsburna hörapparater, inte av nyare modell precis. Läraren berättade att de köper de billigaste apparaterna de hittar för att alla barnen skall ha möjlighet att kunna få en hörapparat, visst, jag förstår systemet, men känns hemskt ändå, när man själv vet att det finns så mycket bättre teknik som de inte får tillgång till. Jag är ju också väldigt tveksam till det där med all undervisning på tal, men det är ju bara en personlig tanke från min sida..

Vi fick sedan gå runt i klasserna och besöka barnen, intressant, försökte kommunicera med dem genom tsp och kroppsspråk, men var svårt, lärde mig dock några tecken på deras språk, exempel att Pune tecknas likadant som Pakistan, så använder tecknet för Pune nu istället för att bokstavera. När vi gått runt och besökt alla klasserna så gick vi ut på skolgården, en hel grupp med barn kom efter oss och ville teckna, en av dem kom med en lapp på deras handalfabet, det visade sig att de använde ASL här, jag bokstaverade igenom alla bokstäver vilket var kul, måste se till att lära mig bokstavera på ASL i alla fall =) Besöket var intressant, men en klump i magen kring att barnen måste tala hel tiden.

Idag har vi varit på två besök. Fängelse och SOS barnby. Fängelset hade jag sett fram mycket emot., men när vi kom dit så fick vi tjejer inte gå in där männen satt utan endast besöka kvinnodelen pga. Säkerhetsskäl. Lite tråkigt men fanns ju orsak. Vi gick runt bland fångarna och kollade, kändes lite som att de var saker på museum, som vi ville kolla på, men det var ändå intressant att se, ett fint fängelse var det.

Efter en lunch på stan var det dags att åka till SOS barnby, och vad möts vi av där ju Ingmarie från Skellefteå, hon var där och jobbade, skönt att kunna få info på svenska. De berättade om verksamheten, både Ingmarie och andra som pratade engelska och vi fick också träffa sonen till grundaren av byn, han från Gbg så en till som snackade svenska, skönt =) En fin by och ett intressant besök. Kan sammanfatta det som en kanondag..

På återseende…